Mina skönheter...

Ingenting är som när någon berömmer det man tycker mest om i hela världen.

Idag fick jag celebert besök. Det celebra besöket nöjde sig inte med att stryka mig medhårs vad gäller min son utan hon fläskade även på med överord om mina katter. Särskilt om Esther och hennes fantastiska päls.

Om du är en kallhudad cyniker så kan du försöka intala mig att det var bara något som hon sade för att göra mig glad. Försök du.

Jag blev in i märgen glad.

Tyst i huset

Nu är det över för den här gången. Eller nu och nu, för ett par dagar sedan så tystnade hon. Det kändes nästan surrealistiskt. Som om någon kom med svalkande handdukar på en värkande panna, typ.

Så nu är hon trött, min ängel. Hon sover och gossar och gossar och sover. Vi får väl se hur länge det varar. Innan hon gick på p-pillren var hon löpfri i två veckor, löpte i en. Om och om igen. Jag hann liksom aldrig börja ge henne pillret innan hon hann starta upp... Å andra sidan väntade jag ju lääääänge i vintras innan hon började löpa överhuvudtaget.

Ellis är en katt som förvånar mig mer och mer. Ju äldre han blir, desto mer praktexemplar blir han. Inte exteriört, naturligtvis, han är ju fortfarande ingen vacker katt i burmaperspektiv (men annars är han faktiskt i grunden en mycket MYCKET vacker katt - men som sagt - han uppfyller endast på en enda punkt rasstandard. Och då mycket väl i och för sig, men på blott ögonformen kommer man inte långt...) och han har med åren blivit tämligen fet. Men vilken katt! Klok som en uggla, vänlig som få och så trevlig och så snäll och så...

Jag gillar Ellis mer och mer för var dag som går.

Därför blev jag lite mer orolig än vad jag visade för min käre make idag när jag hittade en nedkissad, ihopvikt, barnplansch (med rävar och ugglor och rådjur på). Det var för det första omöjligt att säga om det var en kastrerad katt eller en liten son som stod bakom olyckan - det luktade rätt och slätt urin. Men det som jag oroade mig för mest var den där rosa utfällningen - var den kommen från rävens röda färg (för det fanns gröna utfällningar också som ju torde vara från skogens gröna nyanser) eller var den kommen från en katt med problem med kisseriet?

Ellispellis har ju legat inne på grund av det förut. Ellispellis blir 11 år i år. (EmmaPemma fyller ta mig tusan nog år i dagarna - 12... ) En gnagande insikt om att de inte kommer att finnas hos mig alltid har rotat sig och jag är lite grundorolig hela tiden. Han, eller någon annan, har ju inte visat ens tendenser till att något är fel, men man vet ju aldrig...

Nu blir det urinkoll vareviga gång jag tömmer lådan!

Innerst inne så är jag övertygad om att det bara var en utfärgning från räven. Men å andra sidan så... NÄ - SKÄRPNING! Det var en utfärgning från räven. Och det var säkert min son som varit blöjfri några minuter för mycket i morse. Så. Färdignojat.

Löpning

Esther löper.

Om du har hört en löpande burma förut så vet du vad jag talar om. Om du aldrig har hört en löpande burma förut så hör du förmodligen en nu. Wherever you are...

Men jag är glad, ändå. Nu återstår bara att försöka hitta en hane innan nästa löp.