BellyOssi

Alla bilder i det här inlägget kommer från Pekka Savolainen (vilket ju också står på bilderna...)

Jag kan inte hjälpa det. Jag är en avundsjuk människa. Just nu är jag avundsjuk på att vissa människor har en förmåga att ta så fantastiskt fina bilder...

Och att vissa människor sitter med ulliga och mjuka och gossiga unga katter, när jag själv inte har en enda... ;-)

Är inte den här bilden helt underbar, så säg?

Eller den här?

Som du förstår har jag fått bilder på min lille Belly och hans nya hem i Finland (jag fick en laddning precis innan nackspärren också, men detta är de nya...). Och jag blev så glad!

Titta på den här killens fantastiska ögon! Och päls!! Och öron!!! Om hans mor hade haft vettet att titta på datorn så skulle hon ha blivit såååå stolt.

Vad gäller fina kattfoton så ligger det här på min topp tio lista i hela livet. Jag verkligen gillar den här bilden!

Vad som också gjorde mig glad med Pekkas mail var att jag fick en rapport om hur Berlioz, som ju för mig heter Belly men som nu heter Ossi, fortsätter vara den kurriga pojken som jag har lärt känna... Inte för att jag har haft anledning att tvivla på den saken, men för att det är roligt att höra...

Beas nya liv!

Ärligt talat - förstå hur glad jag blev när jag fick följande bilder från Eva?

Foto Eva Lundström

Hon får kärlek i det nya hemmet också...

Foto Eva Lundström

Bara TITTA så fin hon är, lilla gumman! Nu är det tydligen kallt uppe i Umeå, men en LITEN sväng har hon uppenbarligen vågat ta sig!

Foto Eva Lundström

HA? Vad SÄGS om denna vackra lilla varelse? Är hon inte lik sin mor, så säg? (Om man bortser från att mamma är brun och att dotra hennes har bättre öron... Och, om man skall vara heelt ärlig... bättre höjd på skallen också... Inte för att jag vill dissa Estherpester, för hon är vacker som en dag.)

Foto Eva Lundström

TITTA! Så himla fin teckning hon har! Den lilla ljusa tån (som jag bara älskar!), den lilla ljusa hakan.... den ljusa ögonskuggan... Med den fina helblå nosen... Jag älskar ju Emmas teckning i ansiktet eftersom hon i princip har en mörkbrun mask, men den här är sååå mycket roligare! Jämn (på så sätt att hon ju har ett ljusare parti under vänster öga och ett diagonalt över höger öga...) och mild... Lilla snuttan...

Foto Eva Lundström

Burmahög... Se så STOR hon har blivit!

Åter i verkligheten

Oj, vilken nackspärr jag åkte på! Och när den gått över så låg jag efter på jobbet...

Nåväl, jag sammanfattade det hyfsat ändå i mitt förra inlägg. Lite synd är det att jag inte längre finner det motiverat att posta Ellis och Esthers första puss, men sån't är livet...

Vilken LYCKA det är att alla katter kommer så bra överens! Och Esther har återgått till att vara just Esther. Hela mammagrejjen är gjord, tycker Esther. Och nu, när inte alla ungarna hoppar upp och ner och stjäl hennes fire, så ser man henne på ett annat sätt. Hon är så VACKER min lilla gumma. På riktigt, vacker.

Ellis har nu genomgått en högdoskur med kortison, och det funkar så tillvida att han inte hostar. Inte haltar heller. Men han springer mycket mycket snabbt när jag tar fram burken med tabletter. Nu är det en tablett om dagen som gäller från och med idag. Det känns ju lite snällare. Jag vet inte om det är tabletterna eller Esthers återkomst till vardagen som gör det, men hr Ellis har börjat med att markera sin närvaro precis i mitten av badrummet. Inte med kiss. Fördelen är att det är lätt att plocka upp och spola ner. Nackdelen är att det är rätt snuskigt.

Äh, det kan väl vara värt det. Det är ju inte så att det är på min huvudkudde. (Ännu)

Aaaaj

Typ typiskt... Finfina bilder på Belly i sitt nya hem, finfina bilder
på Esthers första dater med Emma och Ellis. Solskenshistorier om en
burmahög i mitt ansikte i morse, medicin som går ner och anpassning
till nya hem. Och allt går till spillo, för jag har fått nackspärren
från helvetet och kan knappt lyfta handen. Trots thaimassage innan
idag. Katterna är, btw, fascinerade av doften av okänd olja blandat
med tigerbalsam. Aj.

We shall overcome...

Eshter är placerad i kattungebur i mitten av vardagsrummet. Ellis ligger i soffan, en och en halv meter ifrån. Emma ligger på en stol brevid mig, två och en halv meter ifrån. Inte NÅGON har visat NÅGOT tecken på aggressivitet. Inte ett fräs, inte ett väs. I.N.G.E.N.T.I.N.G. Ellis var framme vid buren och försökte slå Esther med tassen. Om JAG hade varit Esther så hade jag blivit sur, men hon sade verkligen INGENTING. Det gjorde å andra sidan inte Ellis heller. Han kanske inte försökte slå henne utan istället klappa henne ömt över kinden för att visa att han sympatiserar med den smärta hon obönhörligen måste känna då hennes förstfödde son (eller i vart fall i Bibliotekskullen) slitits från hennes barm.

Just nu känns det otroligt positivt. Det ser ut att kunna funka! Men, märk väl, jag vill inte jinxa det. Jag ropar inte hej. Vi får se hur det blir i morgon, och inatt blir det skilda sovrum i alla fall.

Up, up and away

Kommer du ihåg den här lille parveln????

Han har blivit sååååå stor. Titta så stor!

Idag fyllde Berlioz fyra månader, kom jag på när jag fyllde i köpavtalet. FYRA månader! Galet. Och idag fanns det inga stoppande vulkaner...

Berlioz spenderade de sista timmarna i föräldrahemmet med en för dagen helt ny glitterboll. Tanken var väl att han skulle ha fått med sig fem nya glitterbollar till det nya hemmet, men se, det visade sig att han ätit upp hemmaglitterbollen under morgontimmarna. (Den var silvrig...)

Lilla älskade Berlioz! Förstå hur tomt det KÄNNS nu på kvällningen när det inte finns fem, inte fyra, inte tre, inte två, inte någon Berlioz, ens utan INGA kattungar här hemma!!!!

Nej, Kati tog med sig Berlioz på hans första flygresa och iväg for Belly... Jag hoppas att han kommer att bringa lika mycket glädje i sitt nya hem som han gjorde i sitt gamla! Och tack, Kati, för en jättetrevlig dag!

Städning - rätt eller fel?

Ellis gillar inte dammsugaren. Men, eftersom Berlioz skulle hämtas idag så kändes det som att det faktiskt tarvades en dammsugning igen...

Ellis gick och gömde sig.

Om kurragömma var en OS-gren så skulle inte Ellis vinna. Om man säger så...

(Efter att Belly hämtats idag kom min syster, svåger och deras barn hit. Eftersom min son varit obunden i mer än fem minuter så ursäktade jag röran för min syster. Och min make förklarade att vi faktiskt städat! Min systerdotter missuppfattade vad som sagts och konstaterade tröstande att när man är i mitten av en städning så ser det alltid som allra stökigast ut... Jag tänkte för mig själv att Ellis har fullkomligt rätt. VARFÖR ens försöka?)

En kokt korv med räksallad och milkshake, eller nästan...

Igår var det en speciell dag. Inte bara för att det var Berlioz sista dag hos oss, utan det var något särskilt med igår. Jag stressade från mitt stressjobb för att köpa Bellys favoritglitterbollar och mat. Med denne lille oskyldige pojke på mina mentala näthinnor....


Jag hade inga planer på att Belly skulle få något ovanligt eller särskilt gott de sista dagarna hemma hos oss. Det hade ju inte varit så vist att pajja hans lilla magge när han skall flyga...

Men i förrgår så råkade han få lite kyckling. Det blev bara så. Och han blev ju lycklig....

Igår satt vi och tittade på tv när jag hörde något misstänkt i köket. Jag gick dit....


Sonen hade lämnat en korv på en tallrik på en stol i köket. God korv, tyckte jag och barnets far. Men inte sonen. Berlioz, however, vet verkligen hur man uppskattar en god korv. Lägg märke till att korven serveras på en mumintallrik.

Han slukade den. Men en frenesi och en lycka och en energi som sällan skådats. Jag skrattade och fotad om vartannat. Jag visste att det kanske inte var så KLOKT, men vaddå... Om lille Belly nu hittat en korv så vem är väl jag att ta den ifrån honom?




Mums, tyckte Belly. Och gick ut på ytterligare jakt.

Min son har en tand för yoghurt. Inte vilken yoghurt som helst, nej, Valio (finskt märke, NB) Vaniljyoughurt med jordgubb. Min son får alltid en mugg med dylik yoghurt när han går och lägger sig. Muggen stod kvar på bordet. Det upptäckte Berlioz.

Mums, tyckte Berlioz om jordgubbsyoughurt.

Så låg Belly och vilade sig lite. Smälte maten.

Han kom till mig och kurrade och mös. Ett sådant charmtroll, tänkte jag. Intet ont anande. Inte visste väl jag att Berlioz i själva verket smidde ondsinta planer...

Lite senare på kvällen snodde mr Ioz såväl en klo havskräfta som en räka av mig. Mig veterligen finns det INGA finska referenser på räkor och kräftor.

Så.

Jag som har varit så försiktig... På Berlioz sista kväll så lyckades han med TRE matsnatterier. Mig veterligen har han dessförinnan inte lyckats med någon...

Tack och lov var lådan hyfsat ok i morse....

Jag tröstar mig med att han förmodligen bara försökte finna några integrationsstrategier med den finska tallriken och den finska yoggin. Och behålla sina västsvenska traditioner på samma gång.

Belly up...

Först ett erkännande.

Hemma hos oss heter Berlioz Belly.

Idag var Belly och fick åter ett klartecken av veterinären. Belly är nu redo att flyga till Finland.

På lördag. Såhär i efterhand var det väl inte den klokaste dagen att välja eftersom Göteborgsvarvet kommer att ställa till det för mig, men det blir nog bra.

Lille Belly. Killen med sisu.

Dagens sjunde inlägg...

Alla foton i det här inlägget är skickade till mig av Eva Lundström

Säg hej till BEST IN SHOW-Bea!

Bedöming hos Glenn Sjösbom. Bea tycks ha inställningen att om hon står som en sågbock, så löser sig det mesta.

Stolt och glad. Anar vad som komma skall...

TITTA på det här lilla ansiktet! (Beas...) (Inte för att det är något fel på det andra...)

Även panelen tittade på det lilla ansiktet. Yan Roca Volch höll med Glen om att Bea var dagens bästa kattunge. En liten puss fick hon också...

Som du förstår har jag nu fått en update. Vilken BEDÖMNING! Lyssna här:

Type: Ex hona med superkropp!

Huvud: Ex huvud med underbar look!

Ögon: Ex!

Öron: Super!

Päls: Kort, tät, härligt blommig, ren o fin!

Svans: Ex längd o form!

Kondition: Ex

Allmänt: Mycket lovande hona!

Jag hörde vidare att det yppades ord som "outstanding". Jag är stolt och glad och TACK, Eva, för att du uppdaterade mig!

Dagens sjätte inlägg

När jag i dagens första inlägg sade att jag hade minst fem inlägg, så menade jag naturligtvis fem kattinlägg - således är jag inte så icke räknekunnig att jag kallar sex inlägg för fem utan det ÄR fem inlägg. Om Zeitgeist Bibliotekskull.

Foto: Eva Lundström, efter nomineringen

Jag är så stolt, så stolt så stolt. Jag är så stolt att jag nästan börjar grina!

Först fick jag veta att Bea skulle upp för nominering. Sedan fick jag veta att hon var nominerad. Sedan väntade jag och väntade jag och VÄNTADE jag och så fick jag SMS-et -

S*Zeitgeist Beatriz Potter blev BIS!!!

På sin första utställning! Så nu väntar jag andaktigt på att få en full rapport!

Jag är SÅ stolt och glad!

Dagens femte inlägg

Har du någon gång kollat på Vänner?

Det finns ett avsnitt, när Joey har fått jobb som dr Drake Ramore i Days of our Life och han flyttar ifrån Chandler. Till tonerna av "All by my self" sitter Chandler och tittar ut genom en regnfläckad fönsterruta. Även Joey tittar ut genom en våt ruta - en fakeregnruta.

Antingen var det den scenen som fick mig att knäppa den här bilden - eller så var det för att skryta med min tomatplanta (som förmodligen kommer att frysa sönder).

Hur som helst. Efter att Melkersson försvann så tyckte Berlioz att det blev TYST. Ingen mer att busa med. Ingen att ploja med. Förutom morsan.


Han mindes kanske den sista gången han fick leka med Gröna Råttan. Ack, blott några timmar sedan....

Pliktskyldigast hoppade han in och ur prasseltunneln. Men om ingen jagar en - så tappar man motivationen efter en stund.

Det finns inte så mycket att göra mer än att lägga sig och relaxa. Söka kärlek och uppmärksamhet. Även om kärleken och uppmärksamheten kan komma från en snart treårig pojke. Det är bättre än inget. Och mitt knä - det har funkat.

Fundera över framtiden... Det är vad som återstår att göra på denna adress...

Fundera. Och gräma sig. Om vartannat.

Mamma tvättar och bryr sig om. När hon inte letar efter lillebrorsan.

Tvätta, tvätta. Ganska mysigt.

Vemodigt. Men mysigt att vara den ende snuttepellen kvar på bygget. Nästan som herre på täppan.

Man är ensam om spenarna, tillexempel. Snutta kan man ju göra någon sekund då och då. FAST man är flyttmogen.

Herre på täppan var det, ja.

Dagens fjärde inlägg

I min inbox fanns inte bara rapporten från Behemoths köpare, utan även från Bendigos!

Bendigo (eller Ture) äter tydligen som en häst, är en rolig skit, och syrran har återgått till att vara sitt vanliga glada jag. Jag är glad. Jag tänkte på både Bendigo och Behemoth häromdagen... Hur stora och fina och goa de var så dagens dubbelrapportering kom verkligen som ett läkande balsam för min själ!

Dagens tredje inlägg

När jag kände mig lite buhubuhuig över att Melkersson flyttat loggade jag in mig på min mail och såg att Behemoths ägare hade hört av sig.

Tänk - det är nästan en månad sedan han försvann ifrån oss! Bara några dagar efter fick jag min första bildrapport som jag av olika randiga skäl inte fått tummen ur att skryta med - men här är de!

Sover gott hos nya husse - tolv veckor gammal!

Och gillar att ligga nääära. Tolv veckor gammal.

Liten blir så mycket större. Kolla killen nu!

Behemoth var ju kullens lilla amstaff. Han gillade ju att dra dragkamp. Hur mycket bättre än så här kan det då bli? Och bara TITTA vilken biffig sak han vuxit sig till att bli!!! Jag pöser av stolthet. Inte pyser.

Som sagt - se hur otroligt STILIG han är! Även om sällskapet tycks uttråkat.

Esther tvättade honom noga. Här hålls hygienen på samma nivå. ELLER så håller han på att bli uppäten....

TACK Istvan och Lina för bilderna, och för att ni tar hand om min lillprins!

Dagens andra inlägg

Idag var det dags för även Melkersson att ta ett språng ut i vuxenlivet, flytta hemifrån och testa sina vingar.

Sista lattjolajbanet med brorsan... Nye ägaren sitter i soffan.

Sista latjolajbanet, som sagt var... Märk Berlioz ledsna ansiktsuttryck.

Nye lillkilleägaren (förmodat blivande huvudansvarig???) lockade med Gröna Råttan. Gröna Råttan har roat hela kullen ypperligt. De vet ju inte att Gröna Råttan ej är som fågel Fenix som reser sig ur söndertuggadtygtusshögen varje morgon, utan att det är jag som köpte en ny Gröna Råttan (fram tills att Coop slutade sälja dem, vill säga).... Nåväl. Oscar lekte med Gröna Råttan. Melkersson fick med sig Gröna Råttan hem. Något skall han väl ha som minne av mig...

Se - en sådan oerhört stilig kille jag skildes från idag!!!

"Är det med DIG jag skall resa"

Jupp. Hela vägen till Halmstad. Halmstad är bra. Och så är det ju på gångavstånd till stranden, Melkersson. Lucky bastard!

Fjäsk. Från Melkerssons sida.

Hujedamej. På riktigt. Melkersson lämnar ett stort hål efter sig. Jag hörde att JR funderade på att ge honom tilltalsnamnet Cool Cat, men att det stötte på patrull från päronen. Jag är kluven. Visserligen anser jag att B. Melkersson är bland de bästa stamnamnsnamn jag hört, men Cool Cat är ganska passande. Eller är Melkersson verkligen COOL? Eller är han bara rolig, sällskaplig, gullig och vänlig?

Jag är i alla fall övertygad om att B. Melkersson kommer att få ett riktigt bra hem, och det känns lika bra den här gången som med de andra jag skjutsat ut i världen.