I morse vaknade jag med Esther vid min sida. Jag kikade ner i bolådan och sade god morgon till mina små mirakel och yrade därefter upp i lägenheten. Min oh så gullige lille son låg och sov i fosterställning med tummen i munnen fast klockan var tio.
Jag satte på kaffe till mig och maken och slog på tvn.
Nyheter.
På en madrass i ett tält i Haiti låg en liten femårig flicka som höll på att dö av stelkramp som hon fått av/i ett nästan läkt sår. Läkare förklarade att om flickebarnet inte fick vård utomlands så skulle hon dö.
Stelkramp. Vi snackar en spruta som är såpass billig att Pampers har haft råd att köra en kampanj om att skänka en vaccination per sålt paket blöjor.
Gick in och tittade på min oh så perfekte, fortfarande sovande lille son. Kände mig lätt illamående.
Tänkte på mina små mirakel inne i sovrummet. Hur mycket kommer de att kosta i vaccination? X-antal gånger kostnaden av att stelkrampsvaccinera ett litet barn... Hur mycket lägger jag i enbart veterinärkostnader per år för mina tre vuxna katter? I år har jag kommit lindrigt undan, med endast vaccinationer och tester och lite tandstensskrap. Hur många barn skulle kunnat vaccineras för den summan?
Visserligen har jag min lilla månatliga hand out till Läkare utan gränser, men hur lite förmår det? Så. Jag tog ett beslut. Det är inget STORT beslut, och det är heller inga stora pengar. 200 kronor för varje av mina kattungar i den här kullen, och i varje kull jag kommer att få, skall gå till Läkare utan gränser. Och varje gång jag går och vaccinerar mina tre små pälsklingar och min son så skall jag ge 200 kronor för att små barn skall slippa ligga på en smutsig madrass och dö helt i onödan bara för att deras föräldrar inte har haft ekonomiska förutsättningar att skydda sina små mirakel. Väl medveten om att små barn kommer att svälta till döds, dö av kolera, malaria och stelkramp trots mina små allmosor så känns det ändå som att jag gör NÅGOT.
Anledningen till att jag skriver detta på bloggen är ej att jag skall visa min lilla helgongloria. Ej heller att jag vill peka finger åt den som inte tycker att det är en god idé av en eller annan orsak. Var och en får göra som de vill och fattar sina beslut. Anledningen till att jag skriver det i min blogg är istället att jag faktiskt aldrig tidigare tänkt tanken och satt de två kostnaderna i relation till varandra - hur mycket jag betalar för att ge ett vaccinationsskydd åt mina husdjur å ena sidan och, å andra sidan, hur mycket MINDRE det kostar att skydda ett BARN. Det kanske finns någon mer som inte heller har funderat på det.
Anledningen till att jag har valt Läkare utan gränser är att jag har förtroende för dem på grund av att det är en organisation som är politiskt och religiöst oberoende, att det är en organsation som har rimliga arvoden till sin ledning, att det är ideellt arbetande sjukvårdspersonal som själva utför arbete och att jag tycker att deras filosofi är superbra. Så bara för det så länkar jag upp till dem här. Skall se om jag kan slänga in en banner på hemsidan också. Eller det kanske blir lite för PK?
Läkare utan gränser
SMS: skicka ordet LIV till 72990 (50 kr). Det är ingen avgift för de SMS som är avsedda som gåvor till Haiti. Vanligtvis går ca 44 kr till Läkare Utan Gränser av en gåva på 50 kronor. Jag vet emellertid inte hur länge det här gäller eller hur teleoperatören vet huruvida detär Haiti som avses, men 44 kronor är också pengar...
söndag 31 januari 2010
lördag 30 januari 2010
Färg och form.
Namnen är jag inte helt på det klara med, men...
1:Blå hane. Superfin huvudform, bred! Ett kort fint stop. Svansen är ganska kort och
knubbig... En stor, fin kille!
2: Min lilla blåpadda. Hon är SÅ fin!
Fint, brett ansikte. Kort stop. Det är ju lite tidigt, men hon verkar
ha en sådan fin teckning!
3: Brun. Eller brunpadda... Jag kan inte bestämma mig. Kroppen är jämnfärgad. Trampdynorna bruna. Under svansen... Tja... JAG tycker det ser kvinnligt ut. Och så är h+n så
liten. Fin huvudform kort stop. Och en lååång smal svans!
4: Brun kille. Tror att även han kommer bli en snygging. Även här är skalle och stop superfina. Killen verkar få en tjusig svans, dessutom. Han är näst minst i klassen, så det är ingen biffig kille!
5: Min Bendigo Bung-Eye. Klassens clown. En stor, välbyggd herre. Jag lutar mot
choklad, men reserverar mig för lila. Han har fint, brett huvud. Bendigo är familjens Pinoccio. Näsan är dock inte LÅNG, men lite längre än övriga. Stopet är fint.
Så ser de ut. Nu. Vid en vecka och en dags ålder är de väl inte... helt färdigutvecklade.
1:Blå hane. Superfin huvudform, bred! Ett kort fint stop. Svansen är ganska kort och
knubbig... En stor, fin kille!
2: Min lilla blåpadda. Hon är SÅ fin!
Fint, brett ansikte. Kort stop. Det är ju lite tidigt, men hon verkar
ha en sådan fin teckning!
3: Brun. Eller brunpadda... Jag kan inte bestämma mig. Kroppen är jämnfärgad. Trampdynorna bruna. Under svansen... Tja... JAG tycker det ser kvinnligt ut. Och så är h+n så
liten. Fin huvudform kort stop. Och en lååång smal svans!
4: Brun kille. Tror att även han kommer bli en snygging. Även här är skalle och stop superfina. Killen verkar få en tjusig svans, dessutom. Han är näst minst i klassen, så det är ingen biffig kille!
5: Min Bendigo Bung-Eye. Klassens clown. En stor, välbyggd herre. Jag lutar mot
choklad, men reserverar mig för lila. Han har fint, brett huvud. Bendigo är familjens Pinoccio. Näsan är dock inte LÅNG, men lite längre än övriga. Stopet är fint.
Så ser de ut. Nu. Vid en vecka och en dags ålder är de väl inte... helt färdigutvecklade.
onsdag 27 januari 2010
Bilder!
Inga bilder här, inte. DÄREMOT så har jag faktiskt spenderat typ en timme med hemsideuppdateringar. Läs: lagt in bilder på miraklen. Och lagt till en länk. Minsann. Här jobbas det!
(Så klicka här. Så får du se!)
De små växer så det knakar. Den blå är riktigt, riktigt biffig.
Jag har mer eller mindre beslutat mig för att temat den här gången är Bibliotek. Tråkigt, ja visst. ETT namn är definitivt klart. Femman skall heta.... (här är det fanfarer för hela slanten...):
Bendigo Bung-Eye. (Vet du inte vad anknytningen till din kommunala bibbla är? Jag rekommenderar Google. Jag skall lägga en timme eller två på att skriva namnberättelser senare, men just nu får jag stjäla en timme här och en timme där...)
Kom inte och säg att inte det är namnens namn!
(Så klicka här. Så får du se!)
De små växer så det knakar. Den blå är riktigt, riktigt biffig.
Jag har mer eller mindre beslutat mig för att temat den här gången är Bibliotek. Tråkigt, ja visst. ETT namn är definitivt klart. Femman skall heta.... (här är det fanfarer för hela slanten...):
Bendigo Bung-Eye. (Vet du inte vad anknytningen till din kommunala bibbla är? Jag rekommenderar Google. Jag skall lägga en timme eller två på att skriva namnberättelser senare, men just nu får jag stjäla en timme här och en timme där...)
Kom inte och säg att inte det är namnens namn!
lördag 23 januari 2010
Första dagen
De är så söta! Esther är så stolt! En liten vagel är dock att Emma
lackade ur igår när Esther bestämde sig för att föda. Stackars Ellis
trippar på tå för surkärringen och Esther är instängd i sovrummet...
Vi får väl se hur det här avlöper. Som du förmodligen märker på
styckeindelningen så sitter jag med mobilen i hand, men ha överseende,
så skall du få en liten lustig förlossningsberättelse: Esther vilar
efter att ha klämt fram den fjärde. Hon sätter sig upp, lugnt och
behärskat och börjar tvätta sig där bak. Jag hör plötsligt att det
klafsar när hon tvättar och tänker att HEY nu blir det skarpt läge
igen, värkar och jobb... Tittar bakom henne. Där ligger han. Kritvit,
med hinna över ansiktet. TJOHO tänker jag, choklad eller lila! Men,
tänker jag vidare, om jag var Esther så skulle jag tvätta ansiktet på
honom. Jag tar en tuss hushållspapper och snyter näsan på lillen. Just
då lägger Esther moderkakan mitt på lillen. Den spricker, och den
kritvita lilla katten blir bokstavligen blodröd. Hela. Jag känner
paniken komma. Förblöder han, eller är det bara från moderkakan?
Esther och jag hjälps åt med att gnugga det lilla livet. Plötsligt vet
jag inte om det ären han eller hon - fläckarna kan ju sitta i pälsen
på grund av anlag eller på grund av moderkakan... Särskilt den där oh
så gulliga fläcken i pannan. Under svansen ser det pojkigt ut, men...
I morse konstaterade jag att det inte finns några fläckar. Den lille,
livligaste, är en lila eller chokladkille. Och han var så FUL när han
kom! Öronen stod åt olika håll och rödvit var han. Långa, skrangliga
ben som han trasslade in sig i och så peeeeeep han, typ hela
natten.... Måste säga. Hittills är han och den lilla ullgulliga
blåpaddan mina favoriter. Fast brunpaddan, den blå och den bruna går
heller inte av går heller inte av för hackor. Eller... Jo, det skulle
de nog göra, men jag har inga planer på att testa!
lackade ur igår när Esther bestämde sig för att föda. Stackars Ellis
trippar på tå för surkärringen och Esther är instängd i sovrummet...
Vi får väl se hur det här avlöper. Som du förmodligen märker på
styckeindelningen så sitter jag med mobilen i hand, men ha överseende,
så skall du få en liten lustig förlossningsberättelse: Esther vilar
efter att ha klämt fram den fjärde. Hon sätter sig upp, lugnt och
behärskat och börjar tvätta sig där bak. Jag hör plötsligt att det
klafsar när hon tvättar och tänker att HEY nu blir det skarpt läge
igen, värkar och jobb... Tittar bakom henne. Där ligger han. Kritvit,
med hinna över ansiktet. TJOHO tänker jag, choklad eller lila! Men,
tänker jag vidare, om jag var Esther så skulle jag tvätta ansiktet på
honom. Jag tar en tuss hushållspapper och snyter näsan på lillen. Just
då lägger Esther moderkakan mitt på lillen. Den spricker, och den
kritvita lilla katten blir bokstavligen blodröd. Hela. Jag känner
paniken komma. Förblöder han, eller är det bara från moderkakan?
Esther och jag hjälps åt med att gnugga det lilla livet. Plötsligt vet
jag inte om det ären han eller hon - fläckarna kan ju sitta i pälsen
på grund av anlag eller på grund av moderkakan... Särskilt den där oh
så gulliga fläcken i pannan. Under svansen ser det pojkigt ut, men...
I morse konstaterade jag att det inte finns några fläckar. Den lille,
livligaste, är en lila eller chokladkille. Och han var så FUL när han
kom! Öronen stod åt olika håll och rödvit var han. Långa, skrangliga
ben som han trasslade in sig i och så peeeeeep han, typ hela
natten.... Måste säga. Hittills är han och den lilla ullgulliga
blåpaddan mina favoriter. Fast brunpaddan, den blå och den bruna går
heller inte av går heller inte av för hackor. Eller... Jo, det skulle
de nog göra, men jag har inga planer på att testa!
fredag 22 januari 2010
Slut?
Esther verkar helt tillfreds nu. Hon ligger avslappnat - mage upp och spinner. De små kravlar runt. Konstigt nog sitter de inte limmade på spenarna som förra kullen gjorde. Jag har bara sett sporadiska snuttningar. En källa till oro, vid min ära.
Måste själv sova nu. Om Esther säger att showen är över, så får jag väl lita på det.
Måste själv sova nu. Om Esther säger att showen är över, så får jag väl lita på det.
Lila eller choklad eller blek av spänning?
Tja, inte vet jag. Men nyss ploppade en femte ut. Vit som ett lakan var han först. Nu är han lite mörkare. Förmodligen så blir han varken lila eller choklad utan... blå. Men ute är han. Han är den livligaste hittills.
OCH den mest långnäste. Fast med en stor och kraftig haka. Det kan ju vara en skrynkeleffekt också...
OCH den mest långnäste. Fast med en stor och kraftig haka. Det kan ju vara en skrynkeleffekt också...
Plopp
Så kom en till... Är det kanske tomt där inne nu? Nya lill*n vägde i vart fall 90 och är fortfarande våt.
Halvtid?
Hon vilar nu, gumman. Jag tror nog att det kommer fler...
Mat står på bordet (eller i lådan) och hon äter lite. Småttingarna piper och kravlar runt.
Mat står på bordet (eller i lådan) och hon äter lite. Småttingarna piper och kravlar runt.
Yttepytte, my ass...
Ettan vägde 90 g. Tvåan också... VAR de förra verkligen så små?
Ettan är nu torr och fin och verkar vara en blå hane. Hane för att den verkar solid. Tvåan är fortfarande våt och svullen där bak. Svårt att se både färg och kön...
Trean är genomvåt och just avnavlad. Det ser ut som en padda, men ärligt talat så kan det ju vara färger från modern just nu...
Ettans ben verkar anta en normal position. Lätt att bli lite ihopknycklad, antar jag... När kommer resten? Det ser ut att vara några till...
Ettan är nu torr och fin och verkar vara en blå hane. Hane för att den verkar solid. Tvåan är fortfarande våt och svullen där bak. Svårt att se både färg och kön...
Trean är genomvåt och just avnavlad. Det ser ut som en padda, men ärligt talat så kan det ju vara färger från modern just nu...
Ettans ben verkar anta en normal position. Lätt att bli lite ihopknycklad, antar jag... När kommer resten? Det ser ut att vara några till...
Födsel i full gång...
Klockan 20:13 kom den första. Yttepyttepyggeliten, och det är något skumt med bakbenen, liksom indragna mot kroppen och magen. Det kan ju bero på att den är lite ihopaknycklad där inne.
Kl 20:40 kom nummer två. Normalstor. Sprattlig. Esther har just avnavlat och h*n kravlar mot spenen. Svårt att sia färg/kön just dessa inledande skälvande minuter...
Och här kom nummer tre, ja. Våt och halkig...
Jag återkommer. Undrar om lill*an kommer att klara av att kravla sig till mamsen. Tänk om det ÄR 69 st? Trean verkar normalstor den med!
Kl 20:40 kom nummer två. Normalstor. Sprattlig. Esther har just avnavlat och h*n kravlar mot spenen. Svårt att sia färg/kön just dessa inledande skälvande minuter...
Och här kom nummer tre, ja. Våt och halkig...
Jag återkommer. Undrar om lill*an kommer att klara av att kravla sig till mamsen. Tänk om det ÄR 69 st? Trean verkar normalstor den med!
lördag 16 januari 2010
En ren själ i ett rent rum
Nu är mitt sovrum inrett som en mysigare variant av kk Östra. När den
nya, fina bolådan kom på plats rusade Esther OCH Ellis in i lådan,
båda vilt spinnandes. Ellis ökade vikt kanske inte alls härrör från
ett utökat babyfoderintag utan av sympati-skengraviditet? Jag skar
ingångshålet ganska litet. Nästan för litet för Esthers tjocka mage,
trodde jag. För litet för Fetto-Ellis, var jag säker på. På radio i
går morse sade de att en mus kan komma igenom ett hål med en diameter
som en penna. Ellis har i proportion samma förmåga, kan jag meddela.
Även sonens rum gjordes prydligt idag. I detta arbete stängde jag
locket över tangenterna på den berömda tramporgeln och glömde bort att
öppna igen. Istället för svarta och vita tangenter som är
promenadvänliga var nu fronten på orgeln en mycket brant backe.
Skillnaden kan en blind se. Jag stod och skulle räta upp sonens
dagisfoto som hamnat på snedden efter att sonen kommit på att om han
hoppar riktigt överjävligt i den nybäddade sängen så når han upp till
ramen på fotot och så slipper rummet se sådär nystädat ut (tillsammans
med operation "tömma ut bondgårdsdjuren och legolådan" lyckades han
väl med sitt värv). I alla fall. Där står jag, minding my own business
och hänger fotot rakt när ubersociala Emma kommer in i rummet. Hon
vill ha gos. Hon vill ha det där och då. Hennes tanke är att hoppa upp
på orgeln för att på så sätt komma närmare mitt anlete. Jag ser hennes
intentioner. "Neej, Emm..." hinner jag skrika till innan hennes små
tassar, med oklippta klor lämnar golvet för att istället beröra den
branta brunlackade ytan. Emma fick panik och försökte få grepp. Jag
försökte förhindra att hon rasade ner på golvet. Ingen av oss
lyckades. Emma landade nesligt på ryggen på golvet och sprattlade som
en skadeskjuten spindel för att vöända sig och resa sig upp. Det hela
såg på samma gång dramatiskt och komiskt ut. Min högra arm blödde och
min vänstra pekfinger likaså, ty när jag försöker rädda mina djur från
att förnedra sig själva så bortser jag från min egen säkerhet. När jag
inte räddar mina djur så bortser jagnifrån klosaxen i vissa fall.
Något jag efter mina räddningsförsök förbannar mig själv för. Nåja.
Det enda som skadades var i alla fall Emmas värdighet. Och min arm.
Och hand. Och, ja just det, orgeln fick sig några finfins repor.
Orgeln måste UT.
nya, fina bolådan kom på plats rusade Esther OCH Ellis in i lådan,
båda vilt spinnandes. Ellis ökade vikt kanske inte alls härrör från
ett utökat babyfoderintag utan av sympati-skengraviditet? Jag skar
ingångshålet ganska litet. Nästan för litet för Esthers tjocka mage,
trodde jag. För litet för Fetto-Ellis, var jag säker på. På radio i
går morse sade de att en mus kan komma igenom ett hål med en diameter
som en penna. Ellis har i proportion samma förmåga, kan jag meddela.
Även sonens rum gjordes prydligt idag. I detta arbete stängde jag
locket över tangenterna på den berömda tramporgeln och glömde bort att
öppna igen. Istället för svarta och vita tangenter som är
promenadvänliga var nu fronten på orgeln en mycket brant backe.
Skillnaden kan en blind se. Jag stod och skulle räta upp sonens
dagisfoto som hamnat på snedden efter att sonen kommit på att om han
hoppar riktigt överjävligt i den nybäddade sängen så når han upp till
ramen på fotot och så slipper rummet se sådär nystädat ut (tillsammans
med operation "tömma ut bondgårdsdjuren och legolådan" lyckades han
väl med sitt värv). I alla fall. Där står jag, minding my own business
och hänger fotot rakt när ubersociala Emma kommer in i rummet. Hon
vill ha gos. Hon vill ha det där och då. Hennes tanke är att hoppa upp
på orgeln för att på så sätt komma närmare mitt anlete. Jag ser hennes
intentioner. "Neej, Emm..." hinner jag skrika till innan hennes små
tassar, med oklippta klor lämnar golvet för att istället beröra den
branta brunlackade ytan. Emma fick panik och försökte få grepp. Jag
försökte förhindra att hon rasade ner på golvet. Ingen av oss
lyckades. Emma landade nesligt på ryggen på golvet och sprattlade som
en skadeskjuten spindel för att vöända sig och resa sig upp. Det hela
såg på samma gång dramatiskt och komiskt ut. Min högra arm blödde och
min vänstra pekfinger likaså, ty när jag försöker rädda mina djur från
att förnedra sig själva så bortser jag från min egen säkerhet. När jag
inte räddar mina djur så bortser jagnifrån klosaxen i vissa fall.
Något jag efter mina räddningsförsök förbannar mig själv för. Nåja.
Det enda som skadades var i alla fall Emmas värdighet. Och min arm.
Och hand. Och, ja just det, orgeln fick sig några finfins repor.
Orgeln måste UT.
torsdag 14 januari 2010
Nu skall det till en bolåda också...
...Gah... Aldrig har man tid till något...
På mitt jobb har jag i en garderob stående en säck med kattmat som kom dit under min julledighet som presang.
På mitt jobb har jag i en garderob stående kasse med barnkläder som jag erhöll för en vecka sedan.
Ingen av dessa har jag lyckats medtaga till min bostad, ty jag har inte haft praktisk möjlighet till detta.
Nåväl. Igår insåg jag att det är AKUT med bolådeanskaffande. Så jag gick ner till vaktis och blinkade lite med ögonen.
"Har du möjligen, kanske en låda till övers" spörjde jag.
"Vad för låda" undrade vaktis.
"En låda, stor till en dator eller så... Som en flyttkartong, fast något större kanske till och med" förklarade jag, i den fulla förvissningen att flyttkartonger icke kan försnillas från min arbetsplats, ty vid varje tillfälle det är en rumsrockard så saknas det flyttkartonger och det ojas över hur dyra de är i inköp. (Sluta flytta på oss hela tiden, säger jag. Det sparar man pengar på!!!)
"Joooooo" sade vaktis dröjande. "Det kan vi nog ordna" och så kilade han utomhus. Mot en dörr märkt med "Soprum". Jag tänkte att det ju inte alls behöver bli illa för det, ty soporna slängs i containrarna vid parkeringsplatsen, tänkte jag. En finfin låda, tänkte jag. De eventuella spindlarna har frusit ihjäl, funderade jag.
Soprummet öppnades. Jag såg skatten ligga där inne, och nästan lysa i all sin prakt, även innan vaktis tände lampan. Ett förråd. Fyllt av.
FLYTTKARTONGER. Nya, fina flyttkartonger.
"Går det BRA med en flyttkartong" undrade vaktis ängsligt. "Eller blir det för litet"
Det går så bra, så bra, så bra, försäkrade jag och tog en sprillans ny och fin kartong och satte på mitt rum. Där står den nu, utanför garderoben som är fylld med tingestar som jag ännu icke förmått bära hem.
Börjar på allvar skrapa fram några hyfsade namn nu. Tror att jag skall köra ganska tråkigt tema, Bok eller kanske till och med Barnbok. (Och nej - kattvärldens vanligaste bok-kattnamn Bilbo skall ICKE ingå i min lista!) Funderar även på opera/operett/musikalnamn. B-temat kom min gode vän Henrik på vid lunchen, men jag kan vid min gud inte minnas vad det var han spånade in på. Jag får fråga i morgon...
På mitt jobb har jag i en garderob stående en säck med kattmat som kom dit under min julledighet som presang.
På mitt jobb har jag i en garderob stående kasse med barnkläder som jag erhöll för en vecka sedan.
Ingen av dessa har jag lyckats medtaga till min bostad, ty jag har inte haft praktisk möjlighet till detta.
Nåväl. Igår insåg jag att det är AKUT med bolådeanskaffande. Så jag gick ner till vaktis och blinkade lite med ögonen.
"Har du möjligen, kanske en låda till övers" spörjde jag.
"Vad för låda" undrade vaktis.
"En låda, stor till en dator eller så... Som en flyttkartong, fast något större kanske till och med" förklarade jag, i den fulla förvissningen att flyttkartonger icke kan försnillas från min arbetsplats, ty vid varje tillfälle det är en rumsrockard så saknas det flyttkartonger och det ojas över hur dyra de är i inköp. (Sluta flytta på oss hela tiden, säger jag. Det sparar man pengar på!!!)
"Joooooo" sade vaktis dröjande. "Det kan vi nog ordna" och så kilade han utomhus. Mot en dörr märkt med "Soprum". Jag tänkte att det ju inte alls behöver bli illa för det, ty soporna slängs i containrarna vid parkeringsplatsen, tänkte jag. En finfin låda, tänkte jag. De eventuella spindlarna har frusit ihjäl, funderade jag.
Soprummet öppnades. Jag såg skatten ligga där inne, och nästan lysa i all sin prakt, även innan vaktis tände lampan. Ett förråd. Fyllt av.
FLYTTKARTONGER. Nya, fina flyttkartonger.
"Går det BRA med en flyttkartong" undrade vaktis ängsligt. "Eller blir det för litet"
Det går så bra, så bra, så bra, försäkrade jag och tog en sprillans ny och fin kartong och satte på mitt rum. Där står den nu, utanför garderoben som är fylld med tingestar som jag ännu icke förmått bära hem.
Börjar på allvar skrapa fram några hyfsade namn nu. Tror att jag skall köra ganska tråkigt tema, Bok eller kanske till och med Barnbok. (Och nej - kattvärldens vanligaste bok-kattnamn Bilbo skall ICKE ingå i min lista!) Funderar även på opera/operett/musikalnamn. B-temat kom min gode vän Henrik på vid lunchen, men jag kan vid min gud inte minnas vad det var han spånade in på. Jag får fråga i morgon...
söndag 10 januari 2010
Mera b
Bistrokullen: Bearnaise, Biff, Bolognese, Bruschetta, Boeuf
Bourguignon (HA - dubbel-b på den!), Baba Ganouj, Bechamel,
Bocconcini, och till sist, Baconlindad prinskorv och Blodpudding.
Dessutom kom jag på ett bondgårdsnamn till; Bandit. Esther ligger
jusr nu i mitt knä i soffan. Hennes mage bubblar åt alla håll och
kanter... Min stackars lilla docka!
Bourguignon (HA - dubbel-b på den!), Baba Ganouj, Bechamel,
Bocconcini, och till sist, Baconlindad prinskorv och Blodpudding.
Dessutom kom jag på ett bondgårdsnamn till; Bandit. Esther ligger
jusr nu i mitt knä i soffan. Hennes mage bubblar åt alla håll och
kanter... Min stackars lilla docka!
fredag 8 januari 2010
Alternativa B-teman...
Bondgårdskullen:
Brunte
Buster
Blenda
Det blev bara tre... Då fattas 66 bondgårdsnamn på B...
Bankkriskullen:
Baisse
Blanco
Bankrupt
Blandfond
Bara fyra... Och hur könsbestämmer man dem? De låter ju ganska macho allesammans... Fler förslag mottages tacksamt.
Besöksortskullen:
Berlin Berra
Bankok Baby
Boston Bobby
Baden-Baden
Benidorm Bimbo
Bagdad Bob
Ballingslövs Bad Boy
Här tror jag att jag är något på spåret... Städer finns det ett otal av! De två sista alternativen gav mig en annan idé...
Bad Boy-kullen
Bagdad Bob
Baby Doc
Baader-Meinhof
Martin Bormann
Bin Laden
George Bush (Neeeej, jag är inte kommunist. Jag gräver bara så långt jag kan ner i påsen med bad boys...)
Kanske inte så många... Och så är det ju bara män också... Men man kan ju lägga till några kända flickvänner/fruar också, så kan jag ju åtminstonde hitta tre...
Eva Braun och
Gerda Buch (som jag hittade på Wiki när jag kollade stavningen på Martin B...)
Barbara Bush (skall gubben hennes med så skall DEFINITIVT Babsan vara med!)
Help me out 4 cryin out loud!
(Tack, Tina, för några faktiskt användbara tips, förresten!)
(Jag HAR faktiskt ett par allvarliga funderingar på teman, btw... Men dem håller jag tyst om fram tills jag ser om det verkligen ÄR 69 ungar därinne...)
Brunte
Buster
Blenda
Det blev bara tre... Då fattas 66 bondgårdsnamn på B...
Bankkriskullen:
Baisse
Blanco
Bankrupt
Blandfond
Bara fyra... Och hur könsbestämmer man dem? De låter ju ganska macho allesammans... Fler förslag mottages tacksamt.
Besöksortskullen:
Berlin Berra
Bankok Baby
Boston Bobby
Baden-Baden
Benidorm Bimbo
Bagdad Bob
Ballingslövs Bad Boy
Här tror jag att jag är något på spåret... Städer finns det ett otal av! De två sista alternativen gav mig en annan idé...
Bad Boy-kullen
Bagdad Bob
Baby Doc
Baader-Meinhof
Martin Bormann
Bin Laden
George Bush (Neeeej, jag är inte kommunist. Jag gräver bara så långt jag kan ner i påsen med bad boys...)
Kanske inte så många... Och så är det ju bara män också... Men man kan ju lägga till några kända flickvänner/fruar också, så kan jag ju åtminstonde hitta tre...
Eva Braun och
Gerda Buch (som jag hittade på Wiki när jag kollade stavningen på Martin B...)
Barbara Bush (skall gubben hennes med så skall DEFINITIVT Babsan vara med!)
Help me out 4 cryin out loud!
(Tack, Tina, för några faktiskt användbara tips, förresten!)
(Jag HAR faktiskt ett par allvarliga funderingar på teman, btw... Men dem håller jag tyst om fram tills jag ser om det verkligen ÄR 69 ungar därinne...)
torsdag 7 januari 2010
Namn
Hua. Det är 18 dagar kvar. Det slog mig plötsligt - vad skall de heta?
Inte nog med att B är alfabetets fulaste och nästan minst använda
bokstav, det är ju dessutom en av de vanligaste kattkullbokstäverna
OCH det är 69 ungar inne i Esthers nu fyrkantiga mage... (eller, som
en uppfödarkollega torrt konstaterade, det KAN ju vara mycket
fostervätska också...) Änyways, tema på b och därefter namn på b...
Inte nog med att B är alfabetets fulaste och nästan minst använda
bokstav, det är ju dessutom en av de vanligaste kattkullbokstäverna
OCH det är 69 ungar inne i Esthers nu fyrkantiga mage... (eller, som
en uppfödarkollega torrt konstaterade, det KAN ju vara mycket
fostervätska också...) Änyways, tema på b och därefter namn på b...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)