Jag har tagit nya kort på Esthers mage. Hennes mage växer tamejtusan för var dag som går nu.
Fast det syntes inte när jag tog kort på det. DÄREMOT stod Emma brevid. Jag kan inte låta bli att lägga in en magbild på henne. Jag menar inte att skryta om min överviktiga katt, ej heller att håna en medelålders kattkvinna för hennes rondör, men det är onekligen lite lustigt.
Kullen beräknas ju till den 5 juli. Esther torde alltså gå in i sjunde veckan nu. Den magiska och oh, så kritiska veckan. Moderkakan skall alltså i vilken sekund som helst ta över progesteronproduktionen från äggstockarna och de små ungarna kommer på så sätt att behöva ta sina första stapplande steg mot självständighet. Det här bytet innebär också en liten risk för spontanabort. Vilket naturligtvis fyller mig med oro, eftersom jag till min person är något av en hönsmamma.
Något annat som också bör ske vilken dag som helst är att jag skall känna de små liven sparka om därinne. Ännu har jag inte känt det - men var så säker. Dagen det sker så kommer jag ingalunda kunna tiga om det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar