I förrgår, tror jag det var, så kom Esther lunkandes ut i köket. På hennes vänstra flank stod det upp en tufs hår och jag trodde att hon och Ellis måhända hade lekt lite och hon hade blivit lite rufsig, alternativt att hon legat och sovit i någon saftfläck eller matfläck som min son lämnat efter sig.
"Men Gumman" sade jag, "Hur ser du UT egentligen" och skulle klappa tofsen tillrätta.
Det var ingen tofs. Det var en unge som lagt sig på högkant. Tro sjutton att den vaggande madamen såg så moloken ut!
Samma kväll låg hon i mitt knä och jag kände de små röra sig därinne.
Det märks att det börjar bli smått obekvämt för henne, för hon lägger sig i de mest osannolika positioner när hon skall sova. Hon känner inte något särskilt för att hoppa upp på ställen hon annars gärna vistas på. Vidare vill hon ligga blick stilla på natten och gärna under mitt täcke. Jag känner en viss tillfredsställelse över att hon nu, när hon är i extra behov av stöd och kärlek vänder sig till mig och inte som vanligt till min make. Ett litet skadeglatt "hahaha" kommer över mig när det visar sig att hon ju EGENTLIGEN alltid TYCKT MEST OM MIG, men visar det nu.
Två och en halv vecka kvar nu, bara...
Här visas inte bara Esthers allt rundare mage upp, utan även mina trasiga älgstrumpor!
...och det börjar synas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar