Ett halvår senare...

Det har gått ett tag, onekligen.

Och vad har hänt?

Inte särskilt mycket, eller jättemycket, beroende på hur man ser det. Summan av tillvaron är i stort sett den samma som i augusti.

Så, hur är då läget?
Pester skall ställas ut i helgen, på GRK, en liten intim utställning. Vi får se hur min lilla markatta klarar den pärsen. Det var ju ett tag sedan sist, och då var hon inte direkt överförtjust.

Elllis, den stackarn... Hans astma är sämre, helt klart. Jag siktar på en trevlig sommar för honom och hoppas att det kan bli en realitet, men i ärlighetens namn är jag inte säker. Min älskade damp-katt dampar inte särskilt mycket alls nuförtiden. Ett litet dörrhandtagshopp kan han unna sig ibland, men inga maniska sessioner. Visst, det är skönt på ett sätt, men eftersom man vet orsaken så bringar det ingen glädje. Att han formligen tvingar sig på en när man sitter still i mer än två minuter och bara vill gosa och vara nära är inte heller alltigenom glädjebringande...

Emma is still going strong. Inga förändringar alls vad gäller henne. Samma mammiga, underbara hårboll, samma enerverande kärleksförklarande gumma. Samma gnälliga gå-upp-på-morgonen-kärring. Med den enda skillnaden att hon ganska ofta nuförtiden blir utkonkurrerad av Esther i tävlingen om att få agera huvudkudde åt mig. Å andra sidan har hon börjat söka sig till sonen nattetid ibland.

Jag HOPPAS på en parning av Esther i vår. Hoppas, men är inte säker på det heller. I första hand handlar det om Ellisstatus, i andra familjestatus och i tredje att få låna den rätta hanen i rättan tid.

Och jag hoppas också att kanske ha tid att gå in här och uppdatera lite oftare... Än en gång i halvåret, åtminstone....