Julskinka

Esther är, med mer än en månad kvar till beräknad kattungeploppning, tjockare än vad hon var dagarna innan förlossningen den där gången det bara var en unge. Vilket KAAAANSKE är ett resultat av överätning, men jag tycker att det sitter nedanför revbenen på ett sätt som är omisskänligt preggo.

69 ungar. Sade jag bestämt till maken. Han tittade på mig.
6 till 9 ungar? frågade han sedan. Jag ruskade på huvudet. Nä. 69 ungar. Minst. Fast jag vet att hans version är mer vanlig i kattgraviditeter. Och det är väl möjligt. 6 till 9 ungar och så ett par burkar kattmat.

Igår kläddes julgranen. Less is more i vissa hem. Inte i vårt. Julgranen är en vulgoversion av Piff och Puffs julgran. Eller det är väl egentligen Musses, men du vet vilken jag menar. I år så braskade jag på än mer än vad jag gjorde förra året, och har ett helt klart synligt USA-tema än vad jag hade då. I år har jag vitt, rött och blått hängglitter. Röda, guldiga och blå kulor. Guldstjärnor. Och pepparkaksklubbor.

Jag har alltid haft en dragning till vulgära julgranar. Jag GILLAR vulgogranar. I min barndom drog mams och paps in typiska klena svenska granar med tillhörande spindlar och andra småkryp. Granarna luktade gran och så var de sticksiga och smala. Och så sådant där tunt fattigglitter. Och halmtomtar och några röda kulor och lite loppätna smällkarameller (och så några nya fräsha som man själv producerat på skoltid). Garntomtar. Halmhjärtan. En slinga lampor. Du fattar. En av mina första åtgärder som vuxen och oberoende quinna var att tvinga på min dåvarande en stor och pluffsig pastgran och en jäääääävla massa kulor. I glas. Målade och glittriga och omålade och glittriga och kottar och rosetter och allsköns skit. Flerfärgade lampslingor som hade blinkfunktion (den funktionen används dock inte i år) och så lite kompletterande smålampor i vitt. ( I år så är summan av lampor 112 i granen. I teorin. I praktiken funkar de vita bara 50%, så låt säga cirka 60 fungerande lampor. Några av de färgade är ju också sönder...)

Så skaffade jag katterna. Alla glaskulor åkte ut innan de åkte i golvet. En stor del av min juletid har gått åt att försöka hitta plastkulor som håller hyfsad kvalitet. På senare år har det blivit bättre. Nytillskotten i år är röda och guldiga kulor som är liksom... jag vet inte hur jag skall beskriva... De är gjorda av tråd, glittertråd. Schnygga, får jag säga. Man blir glittrig om händerna när man tar i dem, men syftet med att hänga kulor i granen är ju inte att man skall ta i dem. Förra årets chokladkottar är inte med i årets koncept, ty det är inte längre katterna som man måste beskydda granen ifrån, det är SONEN. Sonen har dessutom genom en chokladkalender upptäckt storheten i choklad, vilket gör kottkonceptet helt omöjligt. Det är tillräckligt stora besvär med att vakta kulor och glitter och glittertofsar. Känns... ovanligt. Det är ju KATTERNA som skall vara julmarodörer.

Fast skinkan är de på. Alla tre är hysteriska när skinkan kommer fram. Ellis hann ta en munsbit på den igårkväll.

Jag hade ju börjat utfodra Esther med babymat. Det ville sig inte bättre än att tjockisEllis glufsade i sig den. Vilket ju i sig är ganska märkligt eftersom han annars inte gillar torrfoder. Men vad gör väl det när det handlar om extrakaloririk mat? Nu är Esther satt på reguljär mat igen, med lite tillskott av köttfärs och äggula när jag hinner och är på gott humör. Ost får hon också så mycket hon vill ha.

En annan liten sak har slagit mig (men det kanske jag redan har skrivit om?) Den där ungen som dog... Den var ju choklad eller lila. Vet inte vilket för jag betraktade den ju inte så noga innan jag lämnade veterinärstationen i tårar, om du minns... Det innebär ju att det inte alls är så enkelt som blått och brunt i den här kullen! Det kan ju, rent teoretiskt, bli precis vad som helst! Spännande. Fast lite svårt.

Ytterligare info att delge... Om mina blogginlägg ser helt skruvade ut så är det inte jag som har tittat för långt ner i glöggkannan - det blir så när jag bloggar från mobilen, det enda sättet jag tycks få tid över i dessa dagar är att sitta med telefonen och hafsa ihop något... Utom idag, ty idag är jag lös och ledig. Jag måste uppdatera hemsidan också... Och slå in julklappar. Katterna får nada i år. De lär inte sörja.