Kattrace

Att ha burma är att vara beredd på det oförutsedda.

Det är svårt att förklara en burma utan att folk som inte har träffat en burma är övertygade om att burmor är det mest horribla man kan införskaffa. Burmor är speciella.

En burma är överallt. Hela tiden. En burma är nyfiken i en strut. Eller i en garderob. I en handväska. I en jackärm. I en ICA-påse.

En burma är oftast väldigt väldigt glad.

En burma är oftast väldigt mycket i ens ansikte. Eller på ens tidning. Eller framför ens tv.

En burma kräver att man engagerar sig i den. En engelsktalande person skulle förmodligen karaktärisera en burma som "needy". De behöver hjärngodis. Mycket sådant. Men de är inte några klistriga martyrer, inte.

Och en burma behöver sällskap. Med sällskap - helst av en annan burma - så finns det utrymme för lek och stoj. Och det gillar burmor.

De hoppar och flyger och springer och klättrar och racar fram och tillbaks. Möbler flyger - blommor flyger - mattor flyger - katter flyger. Alla är glada. Utom de som vill sova men som får sin vila störd av tre burmor som kör racet över magen på den som vill sova.

Burmor är även kärleksfulla. Burmor lägger sig som en huvudkudde till den de håller av och de tvättar gärna lite grand precis innan de slutar spinna och somnar de också.

Burmor är fantastiska.