onsdag 18 februari 2009

VAB

Idag är jag hemma och observerar min lilla pälskling. Ett jobb jag tar på största allvar. Min pälskling skall minsann inte få livmodersinflammation och mjölkstockning on my watch!
Feber, skall jag observera. Feber och tuttar. Och flytningar.

Så därför ringde de från veterinären innan.

Flytningar - check - inga alls.

Tuttar - check - stenhårda, men inte röda och hon tvättar inte maniskt.

Feber - check - nä. "Vilken temperatur har hon" frågade sköterskan intresserat.

"Vet ej" svarade jag. "Men hon är inte varmare eller kallare än de andra två" Fel svar. Har jag febertermometer? Jajamensan. Varför har jag inte använt den? Jag har inget svar. Som jag utan rodnad kan delge sköterskan, i alla fall. Men jag kan delge det här.

Jag har termometerfobi. NATURLIGTVIS kommer jag att använda termometern vid minsta lilla misstanke om att Esther kan ha feber, MEN nu är hennes lilla nos sval och fin, hennes tassar likaså och öronen också. Hon är pigg. Hon äter och hon dricker. Hon har ingen feber, i alla fall inte mer än lite, lite grand, och om hon har lite, lite grand förhöjd temperatur så kan det bero på att hon trots allt födde igår. (Vilket veterinärsköterskan vidgick...) TANKEN på att sticka in en termometer i min lilla katt... Nä. Jag väntar med det nöjet.

I övrigt har dagen som sjuksköterska förlupit tämligen väl. Jobbet är inte direkt betungande. Jag häller upp lite Sheba och går med till min säng och matar den lilla. Inte för att hon inte orkar gå själv, egentligen, utan bara för att hon ju skall återhämta sig. Så slafsar hon i sig Sheban, tillsammans med sina små andra sköterskor. De tar väldigt väl hand om henne kan jag säga. Och lakanen måste väl ändå tvättas snart igen, antar jag. Jag gossar och de andra två blir svartsjuka. Jag gör en tuttcheck då och då. Jag borde kanske passa på att städa. Men jag orkar liksom inte.

(Här får jag avbryta mig emedan en kattrusning pågår över mig, datorn, sängen och övriga lägenheten. Även den lilla sjuklingen ingår i följet.)
Jag hoppas att det fortsätter i den här stilen. Jag hoppas, hoppas, hoppas att hon inte får någon feber. Min vackra lilla prinsessa!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar