En kort rapport

Mina små gryn växer så det knakar. De skuttar runt och de hoppar runt och de rullar runt och de huserar runt, och växer samtidigt.

När man kommer in i deras rum (sonen är numera vräkt och får bo på vårt rum) springer de två blå uppför ens byxben i ett race om att komma först upp på axlarna. Det är helt ok när man har jeans på sig, lite gulligt till och med, men det var inte fullt lika kul när jag gick in med bara ben, kan jag förtälja.

Kriminell uppsyn I

Kriminell uppsyn II

Apple Pie är den som är helt klart kurrigast. Hon kan busa hon med, missförstå mig inte, men hon börjar spinna så fort man tittar på henne när hon ligger ner. De andra två får man lirka lite med, klappa och gulla med en liten stund, för att motorn skall gå igång.

Ingen kriminell uppsyn

Vi vågar inte släppa ut Esther till de andra ännu. Vi försökte en liiiiiten, liiiiiten snabbis, under vilken hon sammanstrålade med Ellis. Efter att ha nosat på varandra fram och bak förvandlades Esthers svans till en ekorrsmodell och hon började morra. Där avbröts försöket. Emma var därefter skitsur på Ellis hela kvällen - jag förmodar att Ellis blev tillräckligt rädd för Esther för att börja lukta rädsla och att Emma därför reagerade.

Jag pratade med en ryss-uppfödare häromdagen och frågade honom om hans katter någonsin rykt ihop på det där viset.

"Nääääääääää" sade han eftertänksamt. "Det har de ALDRIG gjort" och ett halvt andetag senare tillade han "Så tillvida att de inte har haft kull, vill säga" Tydligen blir de dock sams så fort kattungarna är borta. Detta väckte en del hopp hos mig, kan jag säga. Jag är annars livrädd för att Familjen Harmoni skall ha ersatts med "En skall bort" och frågan är ju då VEM? För Esther är vår lilla prinsessa. Emma är min gullunge. Ellis är min älskade damp-katt som ingen annan i världen skulle orka med, och dessutom skulle man inte kunna vara utan honom heller.

Esther tycks förövrigt anse att barnen är stora nog att klara sig själva, för hon har bestämt sig för att hon vill ha fler bebisar. Jupp. Hon löper.

Stor nog att stå på egna ben, eller en blivande barnflicka?

På agendan den här veckan står att köpa en ny dator (det har stått på agendan i två år nu, men nu är det akut, för min dator är så gammal att den inte kan ta emot grejjer från min mobiltelefon och den strular en heeeel del) samt att köpa en ny kamera. Det är ju inget fel på min lilla kompaktkamera, egentligen. Det är bara det att när slutaren väl beslutat sig för att gå till jobbet så är alla supermobila kattungar redan borta från linsen.