Under belägring

Emma och Ellis har insett att de älskar varandra. Det är ju bra.

Esther tycks ha inställningen att Ellis och Emma är satans hantlangare och att hon måste försvara sina stackars oskyldiga ungar intill sista blodsdroppen. Feliwayen har nog gjort viss nytta dock (eller om det bara är tiden...) så hon blir inte aggressiv bara det vistas en katt utanför dörren. Men hon gillar det INTE. Igår kväll så stod dumdum Ellis utanför dörren när jag skulle gå ut från sovrummet så Esther och han var nästan nos mot nos. Hon flög inte på honom, i alla fall. Reste inte ens ragg. Men hon morrade. Tiden är definitivt inte mogen för någon direktkontakt mellan henne och de andra två ännu.

De tre illbattningarna slåss med varandra HEEEEEEELA tiden, när de inte somnar mitt i slagsmålet och är en stor klump med ullig och gullig kärlek. De är så roliga, och så fina! Och i princip omöjliga att fotografera. Jag skall ta tag i det ikväll eller i morgon, tänkte jag.

Lille Apple Pie har fortfarande inte kommit i kapp sina storasystrar vad gäller vikten, men å andra sidan så är det inte så konstigt som han rasar runt! Samtidigt som han busar i kvadrat så är han överförtjust i att ligga hos en i knät, eller ännu hellre i någon varm "håla" som man skapar genom att böja en arm eller ett ben. Igår låg han och mös under min haka och vid min hals i säkert en halvtimme. Därefter fick jag kramp, trots massagen hans kurrkurrkurrande gav mig.

Tråkigt nog, får jag säga, så är det fortfarande inte någon som kommit och lagt vantarna på lille Apple Pie. Båda systrarna har blivit bokade, men inte min äpplepaj, inte. Det svider lite i mammahjärtat.