Med fingrarna i syltburken

Det är högsommar. Och jag är allena hemma. Om man bortser från de tre pälsklädda små änglarna jag har hos mig, vill säga.

När det är högsommar så tarvas räkor. Särskilt när man är ensam hemma. Så jag köpte några frysta.

Jag lade dem på upptining.

Detta uppmärksammades av...

... jupp. Lägg märke till den lömska minen.

Jag hörde hur det prasslade, och jag TRODDE inte detta om min Estherpester.

Vad skall JAG äta nu???

(eller - det är ju skal på dem... Att hon har slickat på en räka innebär kanske inte innebär att alla är fullständigt kontaminerade... Jag är ju småbarnsmor... Jag överlever det mesta.)

(Emmapemma fick en räka för att hon var så snäll och INTE hade hoppat upp på köksbänken och betett sig som en vandal, en trailertrashkatt... Esther fick naturligtvis en räka hon med. Hon må vara en slusk, en lowlife, men jag SÅG att hon skämdes och vem kan säga nej till de vackra ögonen?)

(Ellis gillar inte räkor.)

(Nu skall jag skala räkor. Åt mig. Åt Emmapemma. Och Estherpester. Det är för mycket magnesium, javisst, men något litet godis kan de ju kanske få... Så slipper de stjäla, och jag slipper vara så ensam)