Emma snusar på den förnimbara havslukten genom gäststugefönstret Först fick de husera i gäststugan medans vi lyfte in och flyttade in och bökade med det mesta. Därefter fick de små krypen flytta in i stugan. Planen var att bygga en kattsäker uteplats. Snabbt insåg vi att detta inte var realiserbart de närmaste timmarna och att katterna under tiden utan katthage förmodligen skulle driva både oss och varandra till vansinne. Vi öppnade sonika altandörren.
Ellis... I sin glans dagar skulle han skuttat som en yster kalv. Nu nosade han runt och relaxade och gillade läget. 
Esther, som ju aldrig varit ute, knappt ens på en balkong, var den mest avvaktande. Detta förvånade mig en del ändå, för hon är ju en ganska stursk madame. 
Den som tog den nyvunna friheten på största allvar och med störst entusiasm var förvånande nog överoroliga, överbeskyddande, övernitiska, överspända EMMA. Hon försvann redan efter en halvtimme och gick på en lika lång promenad. Lilla gumman njuter av friheten på ett sätt som jag verkligen inte trodde om henne! Det klart - om man har tron på sig själv att man är bäst, störst, ordentligast och den som bestämmer allt så har man väl också tron att man själv klarar sig i alla lägen... Men när vi har gått i sele eller har varit ute på gården så har hon varit SÅÅÅÅÅ mycket mer avvaktande och försiktig än Ellis.
En sak hon roade sig med var att börja klättra. Här på vindskyddet utanför gäststugan.
Esther repade mot och tog mer och mer plats och längre och längre promenader. Min bruna lilla tiger... Men hon (och de andra) har hållit sig i huvudsak på tomten och när de inte är PÅ tomten så är de inom synhåll. (I alla fall för den som har röntgensyn genom buskar och altangolv och stugor...) Området är ett utpräglat stugområde med vägar som är lika stora som mindre kostigar, så det är ingen trafik att tala om. Risken att de skall trafikdödas är bra mycket mindre än risken att de skall tas av en havsörn... Eller en räv, i alla fall...
TjockisEllis ligger på altantrappan och spanar på friheten.
Esther kollar hotellpoolen
Esther inspekterar vårt, fortfarande inte lagade, stenskott.
Emma klättrar vidare. Här på altanens vindskydd. Det är inte lätt att komma upp. Det är inte lätt att hålla sig kvar, skärmarna är trots allt inte mer än ett par centimeter tjocka. Lägg märke till de finfina små halsbanden! Maken sprang iväg och inhandlade dem. I tre olika färger. För att vi skulle kunna hålla isär dem."Katterna" frågade jag.
De pinglar i alla fall fram, mina tre små tomterenar. Ellis i ett klädsamt blått kammohalsband, som matchar hans blåa päls. Esther är lite kaxigare militant i sitt kammogröna. Emma är en desertstormbrutta i sitt bruna. Faktum är att när Emma är i blåbärsriset så syns hon inte. Hon ÄR fulländat kamoflagefärgad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar