En ren själ i ett rent rum

Nu är mitt sovrum inrett som en mysigare variant av kk Östra. När den
nya, fina bolådan kom på plats rusade Esther OCH Ellis in i lådan,
båda vilt spinnandes. Ellis ökade vikt kanske inte alls härrör från
ett utökat babyfoderintag utan av sympati-skengraviditet? Jag skar
ingångshålet ganska litet. Nästan för litet för Esthers tjocka mage,
trodde jag. För litet för Fetto-Ellis, var jag säker på. På radio i
går morse sade de att en mus kan komma igenom ett hål med en diameter
som en penna. Ellis har i proportion samma förmåga, kan jag meddela.
Även sonens rum gjordes prydligt idag. I detta arbete stängde jag
locket över tangenterna på den berömda tramporgeln och glömde bort att
öppna igen. Istället för svarta och vita tangenter som är
promenadvänliga var nu fronten på orgeln en mycket brant backe.
Skillnaden kan en blind se. Jag stod och skulle räta upp sonens
dagisfoto som hamnat på snedden efter att sonen kommit på att om han
hoppar riktigt överjävligt i den nybäddade sängen så når han upp till
ramen på fotot och så slipper rummet se sådär nystädat ut (tillsammans
med operation "tömma ut bondgårdsdjuren och legolådan" lyckades han
väl med sitt värv). I alla fall. Där står jag, minding my own business
och hänger fotot rakt när ubersociala Emma kommer in i rummet. Hon
vill ha gos. Hon vill ha det där och då. Hennes tanke är att hoppa upp
på orgeln för att på så sätt komma närmare mitt anlete. Jag ser hennes
intentioner. "Neej, Emm..." hinner jag skrika till innan hennes små
tassar, med oklippta klor lämnar golvet för att istället beröra den
branta brunlackade ytan. Emma fick panik och försökte få grepp. Jag
försökte förhindra att hon rasade ner på golvet. Ingen av oss
lyckades. Emma landade nesligt på ryggen på golvet och sprattlade som
en skadeskjuten spindel för att vöända sig och resa sig upp. Det hela
såg på samma gång dramatiskt och komiskt ut. Min högra arm blödde och
min vänstra pekfinger likaså, ty när jag försöker rädda mina djur från
att förnedra sig själva så bortser jag från min egen säkerhet. När jag
inte räddar mina djur så bortser jagnifrån klosaxen i vissa fall.
Något jag efter mina räddningsförsök förbannar mig själv för. Nåja.
Det enda som skadades var i alla fall Emmas värdighet. Och min arm.
Och hand. Och, ja just det, orgeln fick sig några finfins repor.
Orgeln måste UT.