Första dagen

De är så söta! Esther är så stolt! En liten vagel är dock att Emma
lackade ur igår när Esther bestämde sig för att föda. Stackars Ellis
trippar på tå för surkärringen och Esther är instängd i sovrummet...
Vi får väl se hur det här avlöper. Som du förmodligen märker på
styckeindelningen så sitter jag med mobilen i hand, men ha överseende,
så skall du få en liten lustig förlossningsberättelse: Esther vilar
efter att ha klämt fram den fjärde. Hon sätter sig upp, lugnt och
behärskat och börjar tvätta sig där bak. Jag hör plötsligt att det
klafsar när hon tvättar och tänker att HEY nu blir det skarpt läge
igen, värkar och jobb... Tittar bakom henne. Där ligger han. Kritvit,
med hinna över ansiktet. TJOHO tänker jag, choklad eller lila! Men,
tänker jag vidare, om jag var Esther så skulle jag tvätta ansiktet på
honom. Jag tar en tuss hushållspapper och snyter näsan på lillen. Just
då lägger Esther moderkakan mitt på lillen. Den spricker, och den
kritvita lilla katten blir bokstavligen blodröd. Hela. Jag känner
paniken komma. Förblöder han, eller är det bara från moderkakan?
Esther och jag hjälps åt med att gnugga det lilla livet. Plötsligt vet
jag inte om det ären han eller hon - fläckarna kan ju sitta i pälsen
på grund av anlag eller på grund av moderkakan... Särskilt den där oh
så gulliga fläcken i pannan. Under svansen ser det pojkigt ut, men...
I morse konstaterade jag att det inte finns några fläckar. Den lille,
livligaste, är en lila eller chokladkille. Och han var så FUL när han
kom! Öronen stod åt olika håll och rödvit var han. Långa, skrangliga
ben som han trasslade in sig i och så peeeeeep han, typ hela
natten.... Måste säga. Hittills är han och den lilla ullgulliga
blåpaddan mina favoriter. Fast brunpaddan, den blå och den bruna går
heller inte av går heller inte av för hackor. Eller... Jo, det skulle
de nog göra, men jag har inga planer på att testa!