Jag är så stolt över min lilla gumma! Nu har hon varit på utflykt och hon var fullkomligt bedårande! Det beror i och för sig på vem man kommer hem till naturligtvis, men ÄNDÅ!
Jag menar - ok för att mamma och pappa båda är två sociala individer. Ok för att vi här hemma har försökt att få till små självsäkra kryp. Men ÄNDÅ så tycker jag att det är hjärteknipande med en liten tjej som hoppar upp i en okänd soffa och lägger sig att sova, bara sådär, för att stunden senare gossa ner sig i någon helt okänds knä och fortsätta sova. Strutta omkring med svansen i vädret som om det är det roligaste som hänt sedan... Jag höll på att säga sedan jul, men hon har ju inte upplevt någon jul. Dessutom betvivlar jag att jul är någon direkt mindblower för en katt... Sedan... tja, vad vet jag. Men kul var det. Spännande och roligt, men peanuts för någon med lite geist.
Lite kul var när hon stötte ihop med den stora, fula skräckinjagande katten i spegeln bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar