På äventyr

Min son har varit sjuk hela veckan, tämligen illa sjuk, dessutom. Detta har gjort att jag har varit hemma hela tiden och inte hunnit med så mycket mer än att ta hand om honom.

I vart fall så var ett veterinärbesök så illa tvunget idag. Jag skulle egentligen ha gått i måndags men sonens hälsoläge tillät inte några sådana utsvävningar. Idag mår han bättre och nöden har ingen lag. Nu skulle det tas sprutor!

Problemet var att sonen inte alls ville gå ur sängen. Vi hade tid klockan halv tolv, vilket i vanliga fall med en tvååring är en idealisk tid. Han har då hunnit vara uppe i fem timmar, ätit frukost, härjat runt, blivit lite småtrött, men fortfarande inte lunchhungrig. Men en tillfrisknande tvååring följer inte de ordinarie reglerna. Klockan tjugi i elva stod han storgråtande i sängen och deklarerade att han inte ville gå OPP. Han ville sova vidare.

"Men" lirkade jag, "Du MÅSTE gå upp nu, vi har JÄTTEBRÅTTOM"
Sonen gav upp ytterligare ett gallskri.
"Jag VILL INTE HA JÄTTEBRÅTTOM" skrek han. Jag insåg vad timmen var slagen i dubbel bemärkelse och lyfte honom ur sängen.
"Vill du ha YOGHURT" sade jag med min muntraste röst och fick ett illvrål till svar. Nähä, inte det.
"Riskaka" frågade jag. Trumhinnorna höll på att spricka.
"MEN" sade jag hurtigt, "Visst vill du ha yoghurt i TIGERTALLRIKEN"
Nope. Inte det.

För att göra en lång historia kort så var klockan tolv över elva när vi kommit utanför dörren, med en gigantisk transportbur balanserandes på Briovagnen. Det var bråttom!

Jag sprang till Erik Dahlbergsgatan för att mötas av en låst säkerhetsgrind. Lunchstängt, tänkte jag. FAAAAN också, jag måste vara JÄTTESEN! Tittade på klockan. Nä. Jag tittade igen, för att jag var SÅ snabb med barnvagnsrally + tung last hade jag nästan svårt att tro - hon var 11.27! Tittade på dörren efter telefonnummer. Det hängde någon löjlig lapp där. "Påminn husse och matte..." (orkade inte läsa) Jag konstaterade att det inte fanns något nummer. Försökte titta in genom ett fönster, men de hade satt upp en JÄTTEpappskiva över hela fönstret.

Började ana oråd. Kanske var texten på jättepappskivan ett meddelande om något? Man kanske skulle LÄSA där istället för att bara konstatera att det var prytt med bokstäver, som rent empiriskt sett ofta inte är random utkastade utan vill förmedla någon form av budskap? Har jag TID med det?

Veterinären hade flyttat. Till Landala Torg.

Nu var klockan 11.29. Landalabacken i springfart med transportbur lockade inte. Tänkte VÄSTTRAFIK.

Men - ingen vagn gick till Landala torg från Vasaplatsen! Helt galet! VISST var det så att den där sjuan som kraschade kom Landalabacken ner i full karriär? JOOO, det var det... STANNAR de inte på Landala torg något mer? En tia passerade under mina funderingar.

Kapellplatsen - det låter bekant... Jag fick fråga en tjej som såg helt livrädd ut för mig, vilket kanske inte var så konstigt. En likblek pojke med frånvarande blick och en stor transportbur stod brevid en genomsvettig och andfådd person i pippgul jacka. Hon vågade svara tillslut. Jodå. Kapellplatsen är det samma som Landala Torg.

En kvart försenade kom vi inrusande på Landala Torg, jag och tre kattungar och en nu åter vilt skriande son som INTE ville gå till kattdoktorn.

Kattungarna vaccinerades i flygande fläng. Inte en min rörde de. Jag har sagt det förut rörande veterinärstället - de är vansinnigt duktiga på att vaccinera. Och kattungarna är vansinnigt trygga och gulliga. Hela medicinarbetet tog MAX två minuter. Sedan tog det tio minuter att övertyga en vrålande son om att vi skulle gå därifrån. Han ville vara kvar hos kattdoktorn. Min solstråle är tämligen... ickesolstrålig just nu.

I skrivande stund ligger kattungarna och sover för de är lite postvaccinationströtta. Sonen ligger och sover för han är lite postvarmkorvmedbrödochfebersjukdomstrött. Jag är helt slut och borde nog också gå och lägga mig en liten stund med en kattunge under var arm och en som huvudkudde.