Idag har finbesöken avlöst varandra, bokstavligen.
Först fick jag nöjet att skryta med mina små katter för den person som köpte Amelia Earhart av mig. Det var roligt av många anledningar. Framför allt för att det var roligt att höra hur det går för henne! Dessutom fick jag lite info om vem som skall dela hem med Amelia i framtiden. OCH en trevlig pratstund. OCH bulle. Inte illa alls på en eftermiddag.
Men detta räckte inte. Nej, nej. Därefter kom folk som ville oooha och aaaaha över kattungarna av skälet att de funderar på att skapa ett hem för en av dem. Det var roligt i sig. Inte bara för att jag åter fick visa upp Esthers små mirakel (bolådan flyttades åter till vardagsrummet och Emma och Ellis fick sitta inne på toan och tjura ett tag) och jag fick ytterligare en trevlig pratstund. Jag fick även mer bulle. Och kladdkaka. Det besöket känns i alla fall riktigt, riktigt bra.
DESSUTOM kom de hugande spekulanterna med en av mig mycket respekterad burmamänniska. Det är en förmån och ett nöje att ha sådana personer som ooooohar och aaaahar fast med kritiska ögon och som dessutom kan bereda en trevlig konversation. Och som ger en tillfälle att äta mer bulle.
Esther och ungarna är nöjda. Trötta men nöjda. Emma och Ellis är nöjda över att ha få blivit utsläppta från toan. Jag är mer än nöjd med eftermiddagen/kvällen. Lite lätt illamående, men jag har bulle att ta med mig till jobbet i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar