Kärlek?

Inatt så vaknade jag vid ett-tiden av att någon sög på mitt öra. Det var Beatrix som hittat något som påminde om... ja, vad vet jag... Det kittlade, så jag ruskade av henne.

Då började hon omsorgsfullt och bestämt tvätta mitt öra och min kind. För er som har blivit tvättade av en katt i mer än ett par sekunder på samma ställe vet vad detta betyder:
SMÄRTA!!!

Dock så kan man ju inte, det GÅR ju inte, att avvisa en sex veckor gammal kattunge. Jag låg och tänkte att peeling, det är ju något som man vanligtvis BETALAR för. Det här är skitbra. Jag kommer inte ha en rynka på vänstra delen av mitt ansikte.

Så kom jag på att då kommer jag att se löjlig ut. Löjlig och skinnflådd. Näe, det här går INTE för sig, tänkte jag. Men jag väste nog bara AJ när jag lyfte undan henne. Två sekunder senare var hon uppe vid mitt ansikte igen. Jag lyfte ner henne och borrade ansiktet i kudden så att hon OMÖJLIGT kom åt mig.

Jag somnade, med en liten varm pälsboll mellan armen och sidan på min vänstra sida.

Klockan sex vaknade jag, i exakt samma position, av att väckarklockan ringde. Jag sträckte mig med ett ryck för att stänga av det pipande helvete som innebär att en ny arbetsdag strax skall ta sin början. När jag gjorde det så FLÖÖÖÖÖG en blåsköldpaddsfärgad pälsboll över min mage och landade brevid mig på andra sidan.

BEATRIX HADE SÅLEDES SOVIT PÅ SAMMA STÄLLE, TRYCKT MOT MIG HEEEEEEEELA NATTEN!

Jag blev så rörd att jag VRÅLADE till min make, som ju just nu inte bor i vårt sovrum eftersom han anser att sex katter är negativt inverkande på hans allergi (Trams...):
"HON HAR SOVIT HOS MIG HELA NATTEN DEN LILLA" - skrek jag. Jag hör en djupt oroad röst svara där utanför:
"VA? Mår du SÅ illa????"

Jag var ju tvungen att skutta ur sängen och förklara att lilla Beatrix utav djupa känslor för lilla mig legat hos mig och bara känt sig så hemma och trygg och lycklig, och att jag därigenom också kände mig djupt lycklig. Jag irrade nog in mig i några nyvakna romantiska små utläggningar som var mer patetiska än vad du kan föreställa dig. Tills det plötsligt slog mig som en sledgehammer - Beatrix kan hoppa UR hagen. Hon kan inte hoppa IN i hagen...

Jag insåg att jag bara varit en värmekälla, ett billigt surrogat för mamma och de varma små bröderna som legat och sovit stilla och fint i sin bolåda. Min världsbild rasade.

När jag åter gick in i sovrummet för att mata och se till att det fanns vatten möttes jag av FYRA små kattungar. Den ende som inte för egen maskin lyckats klättra ur var förvånande nog Bendigo.

Jag gick till jobbet, efter att ha öppnat luckan till hagen för att även Bendigo skulle få uppleva friheten.

När jag kom hem så tog jag ett krafttag och gick in i sovrummet. Fem små bollar rusade fram och började klättra upp för mina tightklädda ben. Klorna är vassa, vill jag meddela.

Jag hällde upp mat. Medans jag gjorde det så rusade fem små pälsbollar upp för mina armar, som nu ser ut att tillhöra en femtonårig emo-brud i rusningstrafik.

Jag tog isär hagen. Man kan ju TYCKA att fem små underverk skulle bli rädda när metall stöter mot metall, och stora saker lyfts över deras huvuden - men då har man inte gjort bekantskap med Zeitgeist Bibiliotekskull. De hjälpte till.

Sedan skulle jag försöka sopa upp all strö, kattmat och kattsand som spridits för tassarna under dagen. Det är helt otroligt hur fem små underverk kan grisa ner i den omfattningen. När jag satt där på huk så hoppade Esther upp på min rygg. En kattunge vässade klorna på min bara rygg (den hade krupit upp under tröjan), en annan kröp in under min kjol och lockade till sig en tredje. En fjärde attackerade sopborsten och den femte tyckte att det var skitskoj att skutta runt i sopskyffeln.

Två riktiga gossesessioner fick jag till i kväll (hittills). Förutom att alla försöker springa upp till en längs benet så lade sig Behemoth en bra stund i mina händer och bara NJÖÖÖÖÖT och kurrade så att jag nästan blev orolig att han skulle spricka. Därefter så fick jag en liknande session med Bendigo. Men han spann faktiskt inte. Han såg UT att spinna och han somnade nästan.

Jag har sagt det förut - jag är avundsjuk på mig själv.

En annan rolig sak som har hänt, som jag EGENTLIGEN skulle ha visat idag är att jag har fått JÄTTEFINA bilder på Esthers pappa - ungarnas morfar alltså. Det är en så fantastiskt vacker katt!!! Det måste dock vänta tills i morgon för jag är så trött så trött efter nattens äventyr och dagens begivenheter...

Nu skall jag gå in till mitt av ickeklumpbildande kattsand stinkande sovrum och låta mig terroriseras av fem huliganer. Och jag kommer att njuta av varje sekund!