Nattro

Det var inte lätt att sova i natt, kan jag meddela. Dels berodde det på att min son var magsjuk och att jag därför fick ila upp och ner ett par gånger (men - visade det sig i morse - inte lika många gånger som maken fick göra. Jag vet inte om jag skall böja mitt huvud i skam eller tacka min lyckliga stjärna för att jag inte hörde vad som pågick där jag låg i mitt lilla himmelrike fyllt av kattungar) men framför allt för att det jag just inom parentes kallade himmelrike ligger nästgårds till varmare ställen.

Jag fick linda in mig som en korv i täcket, där bara min näsa stack fram och jag fick ligga och balansera på sängkanten så att det var en omöjlighet för någon kattunge att balansera ut och klösa mig i ansiktet. Jag skojar inte - det ser ut som om någon kört mina armar över ett rivjärn. Mina ben också. Runt ögonen är jag klöst....

De hade så ROLIGT de små liven! Och vem kan säga nej? Vem kan misströsta? Inte jag.

I en nanosekund fick jag en bild av en sjuttiotalsskräckfilm som förmodligen aldrig gjorts på min näthinna.

Ung, vacker, yppig dam i pluttinuttit-nattlinne lägger sig på en säng och upp hoppar fem söta små kattungar. Den unga, vackra, yppiga damen i sitt lilla svarta satinnattlinne med rosa blommor och puffärm leker glatt med de söta små liven. Oj vad allt är rart!

Plötsligt, och utan att den unga vackra yppiga damen i nattlinnet med puffärmar egentligen förstår vad som händer, börjar de små gulliga kattungarna äta på henne. Från att ha varit en idyll förvandlas den fluffiga sängen till ett slakthus. Den unga vackra yppiga damen skriker högljutt. Närbild på en blodig liten söt kattnos. Zoom out. Svart.

Det var jag det, igår. Ok för att jag inte är ung, vacker och yppig, och för att min säng inte är fluffig och att den inte uppnådde full slakthusstatus och att jag inte skrek - men det var NÄRA nog!

Hur som helst - när de lugnat ner sig och Esther ropat på dem att gå och lägga sig så gjorde alla det tillsammans med sin mor. Vid mina fötter. Alla utom en.

Nope. Inatt var det inte Beatrix. I går somnade jag gott med Melkersson mellan min haka och min axel (jag snärjde ur mig ur täckskyddet tillslut när jag märkte att aktiviteten gått ned) och när jag vaknade i morse så vaknade även Melkersson i samma läge. Vilt kurrandes. Så fort jag vaknat så kom övriga fyra sättandes. Jag vet inte om de gjorde ett nytt försök att förtära mig eller om de faktiskt uppskattar mitt vakna sällskap...