Nya tider...

Och vips hade det gått mer än en månad...

VAR har jag hållit hus? Hur har jag kunnat ha MAGE att undanhålla er allt spännande som skett i ungarnas liv?

Usch ja... Jag önskar att jag hade ett svar på dessa frågor, ty jäsiken vad det har hänt grejjer! Det är väl den huvudsakliga anledningen till att jag inte har uppdaterat varken blogg eller hemsida... Skämmes tamejfan, säger jag, om mig själv.

Jag har i vart fall lagt upp massa foton på hemsidan idag.

Då skall vi se... Vad har hänt...

Tja... Var skall jag börja?

Ungarna har växt och frodats. De är så förtjusande allesammans och jag är så vansinnigt kär i dem allihopa...

Berlioz - min blå lille kurrkille! Han skall flytta till Finland är det tänkt, där han skall användas i avel. Allt är klart för avfärd, pass är fixade. Besiktningar är gjorda. Men, vad händer då? Jo, då beslutar sig Island för att inte bara sabba världsekonomin utan även det globala flygnätet. Hygglo. Jag skall ALDRIG, och jag upprepar ALDRIG mer köpa varken valkött eller klubbade sälungar, eller ens ISHAVSTORSK som protest. Bah. Berlioz är, hur som helst, en skönhet.

Beatrix - min underbara prinsessa! Vad jag VÅNDADES när jag slutligen beslutade att sälja henne! Hon är så näpen, så otroligt näpen, och så rolig! Hon är kullens lilla klättermus och hon kommer att bli såååå vacker, det är jag övertygad om! Min förhoppning är att jag kan köpa en av hennes döttrar, tids nog.

Melkersson - lillkillen...

Behemoth - Killen växte till sig att bli den ABSOLUT charmigaste killen i kullen. Inte en käft som kom innanför dessa dörrar kunde låta bli att ta till sig honom som en favorit. Trots att han tingades tidigt så var det honom som spekulanterna ville ha. Glad och busig, übersocial och gossig... Han flyttade härifrån igår och jag saknar honom. Men jag är samtidigt så glad att han flyttade till det hem han flyttade till. Jag är övertygad om att det var HELT rätt familj för honom. Han kommer att få sällskap av en hund, bara en sådan sak. Det tror jag passar honom som hand i handske. Särskilt med beaktande av att han morrar som en hund när han försöker försvara sin glitterboll från Berlioz (som anser sig äga samtliga glitterbollar i världen) eller när han kör dragkamp med snöre...

och så Bendigo - Bendigo är så fantastiskt charmig. Inte lika påtagligt charmant som Behemoth. Eller kanske än mer på ett sätt, ty Bendigo är... så fantastiskt kärleksfull och charmant. Men inte ett dugg gåpåig. Eller, jo, det är han det med. Men inte lika avancerat som Behemoth... Bendigo har valt mig till sitt livs stora kärlek. Och jag är så smickrad. Bendigo är så stor och kraftig och så ullig och gullig och jag verkligen AVGUDAR honom.

Eftersom bråket mellan Esther och de andra ingalunda tycks ha givit med sig (nope, jag har inte sammanfört dem för att "testa". Det ger sig tids nog...) så har kattungarna varit bosatta i mitt sovrum. När man kommer in i rummet så RUSAR fem små krabater mot en och klättrar upp för mitt ben (nåja, sedan igår kväll så är det ju bara fyra...). Alla fem älskar att ta plats på min axel när jag skall göra myspyssaker som att städa lådan. Behemoth gillar att lägga sig mitt på skallen, han ger mig gärna en liten huvudmassage också. Berlioz gillar att bita mig i tårna.

När jag sätter mig ner kommer alla ungarna och sätter sig hos mig, om de inte är upptagna med att göra tjurrusningar. När de är ute i lägenheten så springer de med full kraft från en ända till en annan. Det hoppas. Det voltas. Det pips och det skuttas. Emma och Ellis är vääääldigt tysta inne på toan.

Idag skulle, som sagt, Berlioz levererats. Nu blev det ju inte så, eftersom den där vulkanen promt skulle ha utbrott den här veckan, och vi får se om vi lyckas baxa honom över gränsen innan tre månaders ålder. Annars blir han kvar här ett tag till tills rabiessprutan hunnit ta sig. Likaledes ligger det lite i luften (hepp) om Beatrix kan flytta på onsdag eller ej - hon skall ju flyga till Umeå.

Vad jag vet är att på måndag kväll så skall jag kila över avenyn med Bendigo. Nästan när jag började sluta oroa mig för att inte få sålt Bendigo till någon som var värd honom och således nästintill accepterat det ohyggliga öde det skulle innebära att ha honom kurrandes i knäet eller på axeln varje kväll till tidens ände (detta scenario var inte förankrat hos maken, kan jag säga) så kom Apple Pies (aka Mandels) ägare till räddning igen. Och jag är så supernöjd! Och lite avundsjuk på DEM. Hur kan man ha en sådan röta att när man skall köpa sin FÖRSTA katt, så är det bara en som inte är såld, och den råkar vara fantastisk. När man skall köpa sin ANDRA katt, så är det bara en som inte är såld och den råkar OCKSÅ vara fantastisk.... Det skall dessutom bli så spännande att se hur Apple Pie (aka Mandel ser ut som en vuxen dam.

Melkersson kommer att stanna här till mitten av maj. Det är inget betungande, kan jag säga!

Så till det tråkiga.

Ellis. Inte nog med att hans astma inte direkt blir BÄTTRE med tiden - sedan i måndags haltar han dessutom. Jorå, jag skall gå iväg med honom, men just nu är det SÅ mycket att stå i. Ellis är ju ett bekymmer. Det är ju inte så att jag önskar livet ur honom, men visst kan jag se att det rent objektivt sett vore ganska enkelt att leva utan honom. Subjektivt så är det dock väääääldigt svårt att föreställa sig. Jag hoppas att vi kan få bukt med både hosta och hälta i nästa vecka...

Esther. Jäklar vad de små har ätit ur henne. Hon är så mager att det nästan är ÄCKLIGT. Jag har beslutat mig för att låta henne vila ett bra tag nu. Kanske var det dumt att ta en kull så nära på den förra... Men som sagt, nu skall hon få vila, i vart fall till mitten av februari nästa år.