Hualigen.
Det är mycket nu.
Idag är det i alla fall dags för Berlioz att få sin rabiesspruta. Den där vulkanen gjorde det ju nödvändigt att Cujo-säkra min blåe lille prins. Och idag är dagen för det.
Min store lille blåe prins... Ellis... Hans hälta har inte blivit bättre, så jag tänkte att jag kan knö in honom i dagens veterinärbesök också. Jag är lite orolig, faktiskt. Det är ju inte ens så att hans hälta inte har blivit BÄTTRE, den har blivit sämre, och igår tyckte jag att benen var svullna. Jag är ingen veterinär, jag är också medveten om att jag är lite överkänslig just nu på grund av att jag är inne i en period av otur och att jag själv är opasslig (här ser ni bruden som är medveten om sina nojjor...) men ändå... Ellisvännen är dessutom lite extra deppig. Jag skall kräva en röntgen idag. Även av lungorna, för hostan har inte heller förbättrats på senaste tid. Så här kan vi inte ha det. (Men jag är såååå rädd för alternativet... Den STÖRSTA rädslan är att de båda symptomen har någon form av gemensam orsak. Och det förstår vem som helst att det INTE kan vara en enkel eller lustig orsak...)
Idag skall Bendigo åter igen besiktigas. Nu, peppar, peppar, skall den morske lille krabaten flytta hemifrån. Eller nu och nu. Han flyttar på första maj.
Och så skall jag fixa ett recept på p-piller till Esther. Mina trumhinnor är mycket, mycket slitna efter dessa dagar, och jag skall se till att de inte blir slitna om tre veckor igen.
Håll tummar och tår för Ellis, i alla fall! Han är en problematisk DAMP-katt, katten som ger mig grå hårstrån, magsår, rynkor och vredesutbrott - men han är MIN problematiska DAMP-katt som ger mig grå hårstrån, magsår, rynkor och vredesutbrott och jag har svårt att tänka mig en tillvaro utan honom...
Förresten, för ett tag sedan läste jag en grej på Tinas blogg som jag har VÄLDIGT svårt att låta bli att kommentera. Men det gör jag i eftermiddag/kväll/när jag har tid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar