lördag 3 oktober 2009

Jag ropar hej med mina lungors fulla kraft!

Esther är ute ur buren. Ellis är ute ur buren. Emma har aldrig varit i buren.

Peppar, peppar, peppar... Det verkar funka! Jag kan ju inte med bästa vilja i världen säga att det är AVSLAPPNAT - men det är tillräckligt avslappnat för att alla tre skall kunna sitta på ullmattan och se tjuriga ut för att ingen riktigt vågar leka med snöret som jag drar fram och tillbaks.

Den bräckliga freden blir inte stabilare av att ha en tvåårsson springandes i lägenheten. Idag gillar han att sparka fotboll. Jag har sagt till honom tusen gånger att INTE sparka fotboll i närheten av katterna, men det tycks som en naturlag att ditt bollen går sitter en spänd katt. Det är verkligen inte hans fel. Han fotade till sin spindelmanbadboll på ett fanastiskt begåvat sätt, en Zlatan-fotning var det, tamigtusan! Den studsade mot väggen, vidare mot en stol och tog ytterligare en vänding och landade RAKT i huvudet på Emma som satt och bevakade Esther som i sin tur satt och bevakade Ellis. När Emma hoppade till hoppade Esther högre vilket fick Ellis att hoppa ut i hallen.

Jag var tacksam över att han inte hoppade upp på Esther.

Jag har sett Ellis tvätta ansiktet på Esther flera gånger. Jag är så glad, så glad, så glad, så glad! Det här kommer att gå fint, det har jag bestämt!

Dock ringer den kloka quinnan A:s varningar i huvudet. Ellis mår inte bra - Ellis skyller det (typ) på det problem han förstår. Problemet är Eshter, således måste Esther döden dö. (A uttryckte sig inte riktigt så, men nästan...) A befarade att det kunde gå bra någon eller några dagar, sedan skulle han få en flipp igen, den käre Ellis, och därefter skulle sagan vara all. Hon kan mycket väl ha rätt. Hon är trots allt en obestridig gigant vad gäller kattkunskap. Jag hoppas att hon har fel... Om det går bra nu i helgen - vågar jag ha dem lösa tillsammans på måndag när jag går till jobbet? Vi får se...

Jag har lyckats börja fixa burskynket. Det är inte lätt när både Ellis och Emma har måttband som favoritleksaker. Det är inte lätt när Ellis, Emma och Esther vill busa med tyget. Det är inte lätt när man har en tvååring som sätter sig mitt på fiberfilten och drar loss stora tussar på det blivande golvet. Jag har tagit semester från burskynkemeckandet tills senare ikväll. Jag hoppas på att golvet blir klart idag. Att väggarna inte blir det står klart - jag glömde köpa kantband. Och kantband är nödvändiga för jag har ett beiget, ofållat tyg som är 60 cm brett att leka med. Jag kan alltså inte fålla för då blir det för kort. Jag kan inte bara zigzaga för tyget är för styvt (jupp, jag vet, det är predestinerat att bli skrynkligt, men jag har minsann ordnat en tub att frakta i!) och tyget är av typen som definitivt fransar sig. Dessutom skall ju öljetterna sitta stadigt.

Golvet och taket blir silvervitt/grått. Väggarna blir beiga. Det må låta tråkigt, och det blir säkert skittrist. Tänkte dock försöka fixa till en puff i det roströda jag har och eventuellt någon svart grej. Fråga är nu bara om jag skall ha silverlådan eller om jag skall ha den enkla vita lådan...

En kollega till mig har världens kit. Säkert inget ovanligt, i och för sig, men jag vet ingen annan som har en sådan moj. Ett matchande överdrag till toalådan.. Kanske skulle man fixa ett sådant, bara för skojs skull? Na, ja. Jag måste bli färdig med skynket först...

Jag har tillräckligt med material för att sy två enkelskynken också. Om jag bara stuvar undan grejjerna så kommer det aldrig bli av att jag syr något. Två golv skall jag ordna i helgen, är min ambition (men med hänsyn till prospektsommarstugeinspektion i morgon så får vi se vad jag hinner). Jag lurar lite på att quilta ett av dem, men i så fall så är det ju ett längre projekt. Jag har lite dåliga vibbar av det dessutom, det kan bli lite harlequinaktigt... Å andra sidan... En bekant fick ett nytt skynke levererat vid utställningskickoffen. Det var i krossad sammet, ljusblått och vitt, och golvet var rutigt. Riktigt, riktigt fint. Så det kanske inte är en så dum idé...

Oh, vad jag hoppas att Esther sover i min säng inatt! Och att Emma tycker att det är ok så att hon också sover i min säng inatt! Och att Ellis ligger vid mina fötter! Det var så LÄNGE sedan jag var belamrad med tre katter...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar