fredag 2 oktober 2009

Vad göra?

Jag var överlycklig när jag kom från jobbet och öppnade buren för Esther. Ellis ville in och Esther ville ut. De passerade varandra och luktade till och med varandra i rumpan!

Jag fyllde matskålen i kattburen och Ellis låg i transportburen inne i buren. Esther gick till "sin" matskål och började äta, helt obekymrad över att Ellis lagt sig i hennes säng. Ellis tröttnade på viloplatsen och ville gå ut. Han fick då rent bokstavligt gå rakt över Esther. Vilket han gjorde. Ingen knystade.

Jag beslutade att de båda skulle få fritt spelrum i lägenheten. Ellis lade sig på eksoffan. Esther knatade runt lite grand. Jag klappade Ellis för jag var glad. Ellis blev svart i ögonen. Esther kom fram. Och så VIPS såg jag att Eshter var redo att bita strupen av Ellis. Eftersom det inte fanns något att sätta emellan rent fysiskt fick jag utgöra mur medans jag muntert, för att inte skrämma sonen, ropade till mig maken som fick bära in en Esther spänd som en fiolsträng in i sin bur igen.

Fan också.

Jag har talat med massa folk och det är ett ytterst fåtal som har givit mig några hoppfulla kommentarer. Jag är så in i märgen ledsen. Och frågan uppstår - VEM måste gå?

Eller - det vet jag ju. Jag tror mig veta i alla fall. Men hur skall jag klara av det? Och ÄVEN om jag blir av med mitt stora tjocka grå monster - vad händer då mellan Emma och Esther? Kommer konflikten att bli monumental även mellan dessa båda damer? Och vad gör jag DÅ??? Och kan Emma överleva utan sin bundsförvant Ellis?

Kanske skulle det vara bättre att få bort den lilla bruna madonnan - min prinsessa... Då vet jag ju att jag får behålla min älskade lilla Emma i alla fall... Till vem? Esther är - till skillnad från damp-Ellis - förmodligen möjlig att omplacera. Men... TILL VEM?

Det känns helt overkligt... Jag hoppas och hoppas och hoppas, men i ärlighetens namn så har jag, sedan jag såg den stora förödelsen när Amelia rymde, haft mina onda aningar.

Vidare... Tänk om Eshters aggressioner inte stannar vid Ellis? Tänk om hon har blivit a psychobich? Tänk om hon smäller på BiK? Tänk om hon smäller på VK? Tänk om hon smäller på ÄK?

Jag FATTAR inte att jag kunde låta det ske att kattungen rymde... DUMDUMDUM-Anna!

(Om någon känner att de kan bereda en gammal, astmatisk överviktig damp-katt ett värdigt liv i ytterligare fem sex år åtminstone - hör av er! Han är så snäll, så snäll... Faktiskt. Bara lite dampig. Och vad är väl frånvaron av en hel natts sömn mot ett helt liv av kärlek?)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar