Nu har alla öppnat ögonen. Blåa fina ögon på små knubbiga varelser....
Det är lite oroande att Emma, som jag trots allt trodde skulle agera extramor åt allesammans, väljer att fräsa åt Esther så fort hon visar sig. Jag hoppas att det kommer att gå över såsmåningom. Om inte vet jag inte riktigt hur jag skall agera. Å ena sidan är Emma en äldre dam som har rätt till en trygg ålderdom, å andra sidan är Esther en fantastisk familjemedlem...
Det ger sig nog.
En annan sak som oroar mig är Ellis astma. Den har definitivt blivit värre, och han har inte blivit yngre. Det blir en tur till veterinären inom kort.
Men en sak som INTE oroar mig är de fyra små knubbisarna. De är så tjocka och så näpna och så fantastiska så jag tror inte att det är sant! Fyran och tvåan har så fantastiskt breda, fina huvuden och jag tror, men det går ju inte att veta ännu, att dessa två kommer bli såååå snygga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar