Pluttarna

NAW...

De tre musketörerna har haft ett jobbigt dygn. Här har sprungit mormödrar, småbarn och okända män om vartannat. Så klart att de blir trötta då!

Vad kan i övrigt förtäljas om dagen innan fyraveckorsdagen? Tja...

Bebisarna står inför en tuff tid. Nu skall det lådtränas och börjas käkas mat som inte kommer från Esther. Båda delarna går... sådär. Jag har satt en utställningslåda i kattungehagen för att Esther skall lära de små att där - DÄR skall de kissa. Ungarna gruffar runt i ströet (jag ville inte köpa sand - jag inbillar mig att gammal vanlig, hederlig strö är mer hälsosamt att knapra i sig än sand, oaktat att den inte är klumpbildande) och skvätter runt den som om de vore undulater. Esther sätter inte utställningslådan i samband med toalettlådan, minsann. Det gjorde hon inte dagarna efter förlossningen heller, när den stod där då med, fast så laddad med klumpbildande sand. Esther vet var lådan står. Den står i badrummet. Ingen annanstans. Frågan är bara hur hon har tänkt att lära sina bebbar att gå på den.

Jag tänkte att de små kanske började bli väl trötta på mjölk, tänkte jag. Jag tänkte att deras mor kanske började bli väl trött på att utgöra den enda källan till näring, tänkte jag. Det tänkte inte kattungarna. Mina tidigare offensiver har slutat med att Esther har tuggat i sig allt. Esther och Ellis. (Ellis är bra rund nu...) Så jag behöver fundra ut en ny lösning.

Jag surfade runt, läste lite och kom på en självklar lösning - babykattungefoder såsom från Stockelbergs bok. Sej och potatis. Det skulle förvåna mig storligen om Esther käkade upp sej och potatis. Eller än konstigare om ELLIS skulle få för sig att smaka fisk. Usch, tycker Ellis om fisk. (Han kan dock äta paneringen från sonens fiskpinnar...) (Vilket kan vara EN av anledningarna till hans rondör.) Jag har lagt upp lite babyvälling för att ungarna skall få smak på annat än Esther. De har inte fått möjlighet att få smak på något annat än Esther för Esther har käkat upp vällingen innan de har fått nys om den.

I morse fick sonen för första gången KLAPPA bebisarna. Det utvalda offret var Aloha. Aloha tyckte inte illa vara. Sonen var överlycklig.

"Bebisen GLAD" uttryckte en förundrad son. Så satte Aloha sina små tassar med sylvassa klor som hon inte kan dra in i handen på sonen. Sonen blev inte GLAD. Sonen blev motsatsen. Men ett par timmar senare var han lika begeistrad igen. Begeistrad, men han höll fingrarna i styr.