Brandövning!

Jag går på tå, det gör jag. Jag säger inte att det var ett FALSKLARM, det göra jag inte, för något är definitivt på gång.

Lillgumman är så gossig så gossig så gossig och så babblig så det finns inte. Igår trodde jag att ungarna skulle komma under natten, men det gjorde de inte alls. Emma och Ellis fräser åt henne – rejält. (Om det beror på att de finner henne alltför klängig i allmänhet eller om det beror på att de lider av förlossningsrädsla vet jag inte. Men populär, det är inte lilla gumman just nu…)

Visserligen har magen inte ”ramlat ner” och jag kände inga som helst sammandragningar (även om jag vid ett par tillfällen trodde att en buffande unge var en sammandragning – men skillnaden mellan en kattunge som buffar sin mor från insidan och en sammandragning blir VÄÄÄÄÄLDIGT tydlig när man plötsligt känner att vad man trodde var en muskel i själva verket är ett huvud…) men hon var så efterhängsen och mammig och så ”jag-kan-inte-ligga-still-ig” att jag var SÄKER på att det var dags.

Så. Jag sätter delar av min veckopeng på att IDAG, IDAG händer det!