Min son, som under övervakning fick komma in i sovrummet stod förhäxad och tittade på Esther och det som låg brevid. Han hade kommit in för att ge Ellis lite mat, men nu låg ju ESTHER där med... vaddå? brevid.
"Råttor" konstaterade sonen.
"Nej" sade jag och hans far, "det är Esthers små BEBISAR"
"Små, SMÅ bebisar" konstaterade sonen. Och lämnade en näve torrfoder brevid så att de skulle ha något att äta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar