Det var inte så himla länge sedan den här lille krabaten föddes, blaskades ner av sin moderkaka, trasslade in sig i sina öron med sina bakben och slog en kullerbytta. Det var verkligen inte länge sedan alls.
Å andra sidan var det inte länge sedan alls DEN HÄR krabaten var en krabat...
Visst är det en schnygging? VEM är det, frågar du. Apple Pie, svarar jag. Eller Mandel.
Idag flyttade lille Bendigo. Vår lille pajas. Lite ont i hjärtat gjorde det allt, men å andra sidan - när han kom hem så fick han en riktig vippa. En som han gillade skarpt. En sådan snygg vippa hade han inte här. Och han gillade verkligen sitt nya hem! Hoppa, skutta, springa... nice. Tyckte Bendigo. Eller inte längre Bendigo, för nu heter han Tage.
Mandel var inte så vansinnigt förtjust. Mandel avvakade. Fräste. Morrade. Men var inte aggressiv. Jag tippar på att Mandel och Tage bildar en burmahög i morgon eftermiddag klockan 14.22. Detta trots att Mandel morrade och fräste.
Morrningar och fräs är inget som Bendigo/Tage har hört, och definitivt inget han bryr sig om... Vill någon fräsa, tja, låt dem göra det, tänker Bendigo/Tage förmodligen och boxar vidare på sin nya lyxiga vippa.
Och hemma så letar mamma Esther lite grand efter sin store, fine son. Och lite tommare känns det här hemma....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar