Besökstid

Idag var alltså Tina här och fotograferade kattungarna. Det skall bli himla kul att få se resultatet av försöken att få mina kvicksilver på bild!

Det var debut för helkullsvistelse i vardagsrummet. Tidigare har jag ju tagit ut ungarna en och en, främst Melkersson och Bendigo. Den här gången låstes Emma och Ellis in i badrummet och bolådan bars till vardagsrummet. Lilla anorektikern Eshter var ju naturligtvis också med.

Herrejäsiken! Ibland blir jag avundsjuk på mig själv! Vilken förmån att få ha fem små ulliga gulliga krabater under mitt tak! Alla fem struttade runt och de busade och de klättrade och de var överallt. Jag överdriver alltså inte - det var formligen kattungar överallt. De förökade sig medelst delning. Det var kattungar vid varje fot, vid varje hand, under varje möbel och en hög med kattungar på alla delar av mattan. De verkade ha kul med både varandra och med Tina.

Mitt i hela kattungesessionen kom maken hem med sonen. Just då var jag på väg ner till tvättstugan för att hämta tvätt (artiga värdinnejaget i högform...) så jag har bara fått det berättats för mig, men sonen spankulerade fram, pekade på kattungarna och konstaterade att
"Det är MINA bebisar" varpå han ansåg Teletubbies som så mer intressant.

Sorry, Anton. Det är inte dina kattungar. De är MINA, MINA, MINA kattungar. Jag vill borra ner ansiktet i dem hela dagarna!

När de springer iväg på sina alldeles för stora tassar - oooooh så söta de är då! När de spöar sina syskon - aaaaaah så gulliga de är! När de försöker klättra upp för ens byxben - de är så fullkomligt bedårande...

Två minuter efter att Tina gått så förklarade Esther mycket bestämt att utflykten var över. Det var som att hon förstod att kattungarnas mission var över. Hon gick till sovrumsdörren och ropade på sina små. Den enda som lydde initialt var Tvåan. Hon knatade efter sin mor, duktig flicka som hon är.

Jag hämtade bolådan. Lyfte in Tvåan, Esther stod utanför tröskeln och ropade på de andra. På en rad kom Berlioz, Bendigo och Behemoth spankulerande. Det lilla ledet var så otroligt bedårande!

Men - var var Melkersson?

Melkersson var inte klar med sin utflykt. Nej, Melkersson hade beslutat sig för att gå bort till tvsoffan och inspektera. Han blev suuuuur när jag tog med honom in till mamsen och pep som endast en kränkt kattunge vars utflykt förstörs av en gammal hagga kan göra.

Som sagt... Ibland blir man avundsjuk på sig själv!