Nu är det en trio!

Efter att ha matat Melkersson så återbördade jag honom till sitt rum. Eftersom promenad-Bendigo var så otroligt ullig och gullig tog jag ut honom för en tvstund. När vi sett färdigt på Fåret Shaun så bar jag in honom.


VEM, säg VEM spankulerade runt i kattungehagen?


Inte bara Melkersson, inte. Utan även min lilla Tvåa. Jag visste att hon skulle vara en av pionjärerna!


Dagens små orosmoln går ut på att Melkersson inte heller idag har ökat i vikt. Han är ju pigg och glad, men jag skulle vilja se honom spränga 350 gramslinjen...


Även idag är jag hemmabunden på grund av svår sjukdom (läs snor i näsan och huvudvärk). Det är inte lätt när man är stolt ägare av Nurse Emma. Emma är obönhörlig. Hon är otroligt hängiven i sitt vårdande. Vill man sova - nej. Inte om inte Emma tillåter det. Hon blandar ihop feberhuvudvärk, som ju tarvar sömn, med hjärnskakning, där sömn är otillåten. Sålunda bemöts varje mindre temporär ögonlocksstängning med en uppfordrande klo i näsvingen. Eftersom hon, liksom jag själv innerst inne, tror att förkylning är en dödlig sjukdom följer hon mig som en skugga. Ibland följer hon mig inte utan går i direkt anslutning till mina tår, vilket gör att jag på allvar oroar mig för att under min sjukledighet avlida av en fallolycka. Det är väl skönt att hon bryr sig, i och för sig. Ellis skiter högaktningsfullt i mitt lidande.