Ho ba löver å löver...

Det blir inga foton idag... När jag kom hem med sonen och matkassarna så skulle det lekas med leoparden och Mamma Dinosaur och lagas trä-tomater med trä-auberginer och plastgurka. Så jag får helt enkelt köra med lite återbruk av de senast tagna bilderna. Någon kanske kan kännas ny och fräsch (jag har ingen aning om vad jag har lagt ut här eller på hemsidan...)

När jag satt och gullade med mina ulltussar nyss så lade jag märke till att de REDAN börjar tappa den blå färgen på ögonen! Tänk, de växer upp så snabbt! Nu skall det bli spännande och se HUR bra ögonen blir den här gången! Melkers ögon är minsann inte illa, och Esthers är ju super i färgen!

Berlioz

Det här fotot vet jag att jag har lagt ut här på bloggen. Osäker på hur det ser ut på hemsidan, men det BORDE vara där, för jag tycker att det är SÅÅÅÅ fint!

Hur som helst - Berlioz - vad är det för liten krabat?
Om vi börjar med de yttre egenskaperna... Berlioz är en tung kattunge. Han är fortfarande den störste i kullen och han är BRED. Bred över huvudet, breda öron, bred över bringan... En kraftig kille, som jag tror kommer att bli riktigt, riktigt snygg.

Skönhet är dock, som vi alla vet, bara skin deep. Berlioz är inte den mest frammåta (ett nyord...) men han är långt ifrån någon enstöring. Han slåss lika livligt som de andra och busar lika friskt, och han är med hela gruppen när de kommer och möter en så fort man kommer in i rummet, men han UTMÄRKER sig inte som vissa andra. Vad som däremot utmärker Berlioz är hans hopp- och klätterförmåga. I förrgår kväll så hade han klättrat upp på Esthers hopp-in- hopp- utstol! (Visserligen med hjälp av gallret, men det förtar faktiskt inte prestationen. Nu står stolen på behörigt avstånd för jag vill INTE ha en kattunge på fel sida stängslet!) En annan sak som utmärker Berlioz är hans spinning. Han spinner GÄRNA. Han är också en ickesprattlare, och med det menar jag att man kan hålla honom på rygg ganska länge innan han börjar protestera.

Tvåan

Min lilla namnlösa padda. Ett sådant hjärtegryn hon är!

En av anledningarna till att jag inte kunnat hitta ett namn till henne är att jag inte kan komma på ett namn som å ena sidan beskriver hennes skönhet, å andra sidan hennes kaxiga personlighet och att detta skall vara med litterär referens... Alla tjejer i litteraturen är, som jag tidigare sagt, antingen våp eller så går de ett tragiskt öde tillmötes. Det gäller även författarinnorna...

Teckningen på lillgumman är så förtjusande! Bringan är creméfärgad (vilket - om man är neggo vilket jag inte är men jag vill bemöta argument innan de kommer - skulle kunna se ut som typ en vitfläcksbläs a la bonnkatt) och hon har sina små ljusa tossingar. I övrigt så ser det ut som att färgen kommer att bli så FIN! Precis som på min älskade "lilla" Emma så är ansiktet "jämt" färgat, inga stora färgpartier, utan hon kommer förmodligen få ett proportionerligt ansiktsuttryck, något som ju ibland på paddor inte är fallet när de har en färgfläck någonstans som stör balansen (vissa har ju färgfläckar som även SKAPAR balans eller bara är bedårande för att de finns där, så jag dissar inte paddor med ojämna ansiktsfärger, verkligen inte... Jag är svag för paddor...) I övrigt så har hon en så fin skalle! Och öronen är bra mycket bättre än på modern, tror jag nog. Hon är min lilla skönhetsmiss!

Personligheten hos min vackra lilla kicka som jag kommer ha SÅÅÅÅÅÅ svårt att skiljas från, är lika tilldragande som hennes utseende. Hon är en av de mest frammåta (HA - jag uppfann ett ord för tre stycken sedan och finner redan anleding att använda det igen!) och är så himla nyfiken och... pigg. Hon spinner inte direkt, och hon är mer pigg på att leka än att ligga med magen uppåt i ens händer (men visst har det hänt att hon har stensomnat hos en). Lillan var inte först med att börja klättra, men med sin lilla lätta kropp så kommer hon nu nästan högst av dem alla. Som enda tjej bland fyra killar skulle man kunna tänka sig att hon skulle bli lite... undanskuffad. Särskilt som hon är i det lätta gardet. Icke. Hon kan spöa de flesta (eller i vart fall ge dem en god match)! Det är en tjej med massor av personlighet och med massor av geist!

B. Melkersson

Melkersson.... Lille B. Melkersson... Oj vad jag oroade mig för Melkersson när han var dålig! Och fortfarande så gör jag i ordning tre flaskor per dag, men han behöver dem inte längre. Det är nog mer för min skull än för hans som jag sitter med honom i knäet och ser honom suga ur flaskan!

Melkersson är fortfarande minst i kullen, men han och syrran ligger i princip på samma nivå. Han har ett JÄTTEFINT ansikte med ett fantastiskt uttryck! Och, faktiskt, den snyggaste svansen, trots att han har en knick långt upp på spetsen...

Personligheten hos Melkersson är... tja... vad skall man säga? Det kan ju bero på att han skildes från sin mor vid en veckas ålder och då fick öva sina sociala färdigheter och det kan ju bero på att han bara är sådan av naturen, men Melkersson ÄLSKAR allt och alla. Han är nyfiken på allt. Han går morskt fram till MördarEmma och MördarEllis och Mördar-tvåochetthalvtåringen. (Nu invänder du att det gör minsann ALLA kattungar i den här åldern, och det är sant. Men det är en skillnad som inte riktigt går att förklara när Melkersson gör det) Melkersson är, som sagt, minst i kullen. Detta har emellertid aldrig hindrat honom från att utmärka sig som en av de mest aktiva och en av de mest busiga. Han hävdar sig helt klart i slagsmålen. Särskilt om det finns något allvar i striden (typ spenen... Där inte bara hävdar han sig. Där vinner han de flesta gångerna). Melkersson är alltid först ur bolådan när man kommer in i rummet, oavsett om han är hungrig eller ej (Pavlovs klocka, någon????).

Behemoth

Behemoth är tillsammans med Berlioz kullens stora grabbar.

Behemoth har även utseendemässiga likheter med Berlioz. Båda är breda och fina. Dock har Berlioz större öron. Och så är ju Behemoth brun. Och vilken fin brun färg! Om det är något som utmärker Behemoth så är det pälsen! Han är fem veckor gammal, jag säger FEM VECKOR, och pälsen är redan kort och glansig. Och djupt, djupt brun... Jag tror att Behemoth kommer att bli en riktig snygging!

Även vad gäller kynnet så är Behemoth och Berlioz syskon i kvadrat. Behemoth spinner ofta och gärna. Han gillar att gossa. Jag känner väl att hans faders personlighet lyser igenom något så pass, vilket ju är en positiv sak... Behemoth är inte någon klätterfantast som sin bror, även om han pliktskyldigast klättrar lite i gallret när de andra gör det. Han är inte heller någon hoppfantast, även om han hoppar lite pliktskyldigast när de andra gör det. Däremot uppskattar han en bra brottningsmatch. Behemoth är också den enda katten som hittills finner lek med liten boll otroligt roande. De andra puttar till bollen lite förstrött, och sedan är det bra med det. Behemoth agerar Zlatan allt som oftast.

Nu kanske det låter som att jag tycker att Behemoth är en tråkig kille. Han är långt ifrån tråkig. Han är en riktigt, riktigt cool, laid back kille som säkert kommer att kunna gå långt i livet om han vill!

Bendigo Bung-Eye

Till sist har vi då lilla Bendigo Bung-Eye. En sådan charmknutte! Redan de första minutrarna av hans liv så utmärkte han sig (som jag tidigare berättat...).

När han föddes så var mina första ord till min make, efter att gapskrattet över intrasslandet i öronen med bakbenen, att det kanske inte kommer bli någon skönhet, men en skön lirare. Jag tror att jag får omrevidera den bedömningen. Han har en otroligt fin huvudform. Nosen ÄR lite längre än hos de andra, men han har ett fantastiskt uttryck. Kroppen är kompakt. Hur det blir med färgen vet jag inte. Jag har inte haft någon choklad förut och jag vet faktiskt inte hur den utvecklar sig... Pälskvalisorten är direkt nedärvd från hans vackra morfar. Som har en något fluffig päls. Det i sig är ju inget problem, men det är fullkomligt bedårande på en kattunge!

Bendigo Bung-Eye är en sprudlande kille, och har så varit sedan han föddes. Bendigo har testat Melkerssons modersmjölkersättning med god aptit. Han är pigg, nyfiken på allt och verkar alltid GLAD, utom när man försöker få det lilla livet att vara still. Han busar med sina syskon. Han är den förste att busa med vippor. Han gillar att klättra och att finna lösningar på problem. Även han kom på trixet med att komma upp på hopp-in - hopp-ur - stolen och han bökar runt när han är uppe ur hagen.

Det är mina bebbar så här långt. Jag har försökt att avhålla mig att skriva patetiska avslutningsord på varje bebis i stil med "Det går inte att låta bli att bli förälskad i X" - men det är ju så banalt livet är... Jag är så kär i mina kattungar!